Taktiserande republikaner visar att även svensk abortlag kan stämplas som kvinnofientlig

Ser man på! I USA är man så fångad av retoriken om "kvinnans rätt till sin egen kropp" (visst, men barnet hon väntar då?) att det inte ens går att föreslå ett abortförbud under andra hälften av graviditeten, då abort är förbjudet t.o.m. i Sverige. (Utom i några speciella fall - har t.ex. fostret någon form av handikapp, typ gomspalt eller Downs syndrom går det bra att avliva det någon vecka till...). Observera taktiserandet - republikanerna är egentligen för ett förbud liknande det Sverige har, men de vågar inte driva det av rädsla för hur det kan uppfattas eller beskrivas av motståndarna. Typiskt politiker, måste jag tyvärr säga. Jag känner igen det både från kristdemokraterna och mitt folkparti. Välgrundade åsikter och förslag som råkar vara politiskt obekväma smusslas undan eller t.o.m. skrivs om för att maximera väljarstödet - och till slut står man där när vinden vänder igen och får "bära åsnan" (allusion på berättelsen om pappan och pojken som köpt en åsna och får kritik hur de än gör). Istället för att i längden vinna respekt för sin linje.

Jojo. Där får man höra. Det är alltså så att vi i Sverige som moraliserar kring förslag att sätta gränsen för fosterfördrivningar till vecka 12 som gäller i många andra europeiska länder (det skulle ju stämpla många av de semaste decenniernas aborter som oetiska och allvarligt försvåra utsorteringen av foster med Downs), vi blir själva stämplade som kvinnofientliga och lite bakom av det "liberala" USA. Ja, för argumentationen om "kvinnans rätt till sin egen kropp" bör väl gälla HELA graviditeten (eller?). Och "man kan ju inte tvinga en kvinna att föda" (som det brukar heta). Även om vi faktiskt gör det. (Tänk bara på dem som inte velat ta in att de är gravida, om inte ända fram till födelsen så åtminstone över halva graviditeten!).

Jag har faktiskt frågat Amnesty, som börjat räkna rätten till fosterfördrivningar till de mänskliga rättigheter organisationen ska kämpa för, om de också tänker kämpa för att Sverige utvidgar "rätten" till abort att gälla  också andra hälften av graviditeten. Eller är just vår gräns vid vecka 18 (eller vecka 21 vid särskilt "ömmande" fall, gomspalt t.ex.) särskilt sakrosankt och oantastlig?

F.ö. måste vi officiellt och tydligt införa samvetsfrihet för barnmorskor. Annars blir det snart omöjligt för troende kristna - och för den delen muslimer - att arbeta som barnmorskor. Och annars börjar man snart tänka att alla som fortfarande får arbeta som barnmorskor är ganska avtrubbade människor, som utan att blinka medverkar även vid t.ex. utsortering och avlivning av handikappade individer. Fosterfördrivning tillhör faktiskt inte yrkets raison d´etre.