(Med särskild hälsning till riksdagsman Hasse Backman efter Folkpartiets årsmöte på Kulturhuset den 15/2 2012 -
och till KD-ledaren och socialministern Göran Hägglund efter hans artikel på DN debatt 18/2)
Den som föder sitt barn är barnets mor, aldrig dess far.
Att konstatera detta innebär inte stöd till tvångssterilisering eller missaktning av människor med tvångsföreställningar.
Även mjuka pappor är riktiga pappor.
Även tuffa mammor är riktiga mammor.
Killar har snopp och XY (alt XXY)-kromosomer; tjejer har snippa och XX-kromosomer.
Psykologer, föräldrar och politiker måste sluta bekräfta välskapta ungdomars misstankar att de är födda i fel kropp (var får de allt ifrån?).
Det är en typisk konservativ dumhet att kalla vissa killar omanliga och vissa tjejer okvinnliga.
Men att vissa pappor verkligen skulle kunna vara kvinnor och vissa mammor män, det är idag liberalers, socialisters och psykologers speciella form av dumhet.
På 1970-talet utnyttjades svaga proletärgrupper i den marxistiska klasskampen.
På 2010-talet utnyttjas svaga grupper med identitetsstörningar i den queerfeministiska könskampen.
Man måste inte hata och förakta proletärer för att man inte tror på marxismen eller hbt-personer för att man inte är queerfrälst.
Man äger inte enskild definitionsrätt till sitt kön mer än till sin ålder eller art.
Jämställdheten befordras inte av att könsbegreppen kvaddas.
Endast uppenbara missbildningar, olyckor eller felbehandlingar ska motivera samhällsunderstödd könskirurgi.
Annars måste vi börja erkänna och bekämpa en västerländsk, påstått "liberal" form av könsstympning.
Samhället kan vara så ojämställt att könsstympning verkligen förbättrar acceptansen och livskvaliten för somliga - men det är ändå fel sätt att lösa problemet på, såväl i Afrika, Indien som i Sverige.
Andreas Holmberg
svensklärare och pappa (tror jag åtminstone)