I dag är det
100 år sedan Johan Alfred Andersson Ander, som rånmördat kassörskan Anna Viktoria Hellstens, blev avrättad av vår siste bödel, Dalman. Men läget är ju nu sådant att
dödsstraffet ännu praktiseras ännu i många länder, framför allt Iran och Kina men även USA och vår nära granne Vitryssland.
Hur ska man se på detta?
Ja, som jag tidigare påtalat duger inte Amnestys argument att "det är fel att döda för att visa att det är fel att döda." Det argumentet stjälper hela rättsordningen, för i så fall är det ju också fel att ta pengar av någon (böter) för att visa att det är fel att ta pengar av någon (stjäla), och fel att beröva någon friheten (fängelse) för att visa att det är fel att beröva någon friheten (olaga frihetsberövande). Staten och rättssamhället har helt enkelt rätt (ja!) att som straff tillämpa metoder som vore straffbara om vi som enskilda ägnade oss åt dem.
Kritiken mot dödsstraffet måste alltså helt och hållet drivas längs andra linjer. Vanligast är kanske den om gottgörelse vid felaktiga domslut. År i fängelse kan man knappast heller kompenseras för fullt ut, men man kan i alla fall - om man fortfarande lever - nås av en ursäkt och åtminstone ett försök till kompensation i form av penningmedel. Är man död så är man död och inga ursäkter hjälper. Dessutom ska ju någon utföra dödsstraffet, och det är knappast något särskilt roligt uppdrag om man inte är ren sadist. Dessutom legitimerar man segrande diktatorers sätt att för alltid bli av med besvärliga konkurrenter eller oppositionella (Saddam Hussein skulle givetvis avrättat George Bush om han kunnat ta kontrollen över USA).
Men även om en brottsling är skyldig utom allt tvivel, har erkänt brottet och kanske t.o.m. själv önskar dödsstraffet istället för långa fängelseår (som inte självklart upplevs som så mycket humanare), så återstår den andliga dimensionen: Det är obegripligt att t.ex. presidenter som George Bush - som definierar sej själva som troende - kan ta på sitt ansvar att skicka en person som Saddam Hussein rakt in i evigheten. En som inte ångrat sina brott, en som av allt att döma vägrat försona sej med såväl Gud som människor - och så pressar Bush på för att han ska avlivas! Och att ha ett system där bara ångrande syndare kan avrättas, duger förstås inte heller. Alltså bör folk inte avrättas över huvud taget.
Jag anser att både Amnesty och andra borde prova den här argumentationen gentemot både USA och muslimska dödsstraffsanhängare i Mellanöstern. Den borde i varje fall vara värd att pröva. Att den skulle bita på materialistiska, kommunistiska Kina har jag dock inga som helst förhoppningar om.
