måndag 22 december 2008

Ge julfrihet åt Dawit Isaak

Det är otroligt men sant - den svenske medborgaren Dawit Isaak , idag 42 år, har suttit i eritreanskt fängelse sedan han var 35 år - utan dom och rättegång! - och varit skild från sin familj i Göteborg längre än jag har varit gift (då har vi ändå hunnit få tre barn i åldrarna 6, 4 och 2 år). För regeringskritiska artiklar och ett upprop om demokrati i sin tidning Seit. Hur sjukt är inte det?

Och - frågan går inte att komma ifrån - hade svenska staten och 9 miljoner svenska medborgare varit lika passiva om den fängslade skribenten och medborgaren ifråga hade hetat exempelvis Per-Gunnar Evander?

Nä, det är bara att peststämpla eritreanska regeringen och diktatorn Isayas Afewerki så länge det här pågår. Enligt Reportrar utan gränser är det bara Nordkorea och Turkmenistan som har lika dålig yttrandefrihet som Eritrea. Heter man som Eritreas president Isayas borde man väl som julprofeten Jesaja "predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna" (Jesaja 61:1) och ljus för "det folk som vandrar i mörker" (Jesaja 9:2) istället för att som den ondskefulle kungen Manasse (som lät avrätta Jesaja) bura in sina profetröster så länge det bara går.

Eritreanska ambassaden ska inte få känna att vi så smått börjar glömma Dawit - det ska fortsätta vara direkt pinsamt att vara eritreansk regeringsföreträdare, både hemma och utomlands.

Alltså: Eritrea är inget rättssamhälle, Eritrea är inget rättssamhälle. Isayas Afewerki är ett ovanligt dåligt skämt t.o.m. för att vara diktator. Eritrea är ett bov- och tjyvsamhälle där regeringen borde stå inför rätta för människorov - för att den likt sina höga(?) föredömen burar in människor utan dom och rättegång. Jag stödde som så många svenskar Eritreas självständighet från Etiopien, men var det verkligen denna enpartistat och detta unkna skämt till lag och rätt som vi och eritreanerna hoppades på?

God jul tillönskas Dawit Isaak och hans familj. (Riktigt god blir den naturligtvis inte förrän de får fira den tillsammans - det borde väl kunna ske åtminstone vid trettonhelgen om Sveriges och Eritreas regeringar får tummen ur nån gång?).

söndag 21 december 2008

Julfrid åt förföljda minoriteter

Statsvetaren Anders Strindberg skriver på Svenska Dagbladets Brännpunkt om att Sverige m.fl. ger för dåligt stöd åt den kristna minoriteten i Mellanöstern. Den förföljelse som förekommer anses ofta självförvållad, eftersom människor med normal självbevarelsedrift borde ha kunnat behålla sin tro för sej själv utan att hela tiden manifestera den.

Jag har tidigare dragit parallellen till de homosexuellas situation, och jag kommer att fortsätta dra den. I Sverige fortsätter vi utvisa homosexuella även till Iran (som har dödsstraff för hs.) med argumentet att man inte är hotad så länge man inte lever homosexuellt offentligt.

Säga vad man vill om bakgrunden till religiösa upplevelser och sexuella prefrenser - men borde vi inte kunna vara överens om att det är en mänsklig rättighet att få manifestera tro och kärlek offentligt, oavsett vad andra tänker och tycker om det man håller på med? Borde inte kyrkoledare skriva en debattartikel tillsammans med företrädare för Rfsl - det mediala genomslaget torde inte utebli - och driva den här saken? Starkt och med eftertryck!

För, som jag påpekat tidigare, det är ju bra märkvärdigt att inte också politiskt aktiva brukar avkrävas tystnad och lojalitet mot regimen i självbevarelsedriftens namn. Trots att man ju över hela världen får ha vilka åsikter man vill - bara man inte uttrycker dem.

torsdag 18 december 2008

Ut med politrukerna från kyrkomötet

Den 20 september 2009 är det kyrkoval (för oss som är medlemmar i Svenska kyrkan). Den 20/9 2009, lätt att komma ihåg.

Och fram till dess ska de politiska partierna bort från kyrkan! Snart sänker sej julefriden, men redan nu vill jag flagga för den kampanj som jag och andra tänker föra vintern 2009, nämligen en kampanj för att alla politiska partier ska dra sej ur kyrkovalet. Inte bara frisera sin partibeteckning något, som "Kristdemokrater i svenska kyrkan" eller "Folkpartister i svenska kyrkan (FISK)", eller rejält som "Fädernas kyrka" (sd), utan dra sej ur på riktigt!

Sverigedemokraterna är åtminstone konsekventa - de vill verkligen återinföra statskyrkan och på så sätt är det inte konstigt att de engagerar sej i Svenska kyrkan som politiskt parti. Men det är faktiskt ganska äckligt att folkpartister och kristdemokrater, som absolut och på riktigt ville skilja kyrkan från staten, också efter den formella skilsmässan fortsätter uppträda som folkpartister och kristdemokrater också i kyrkan.

Kyrkan kan ju omöjligen vara skild från staten, när samma partier som t.ex. bestämmer om äktenskapet i riksdagen sedan kan knalla över till kyrkomötet och bestämma samma sak där. Oavsett var man står i äktenskapsfrågan, komprometteras ju kyrkomötets beslut (precis som ämbetsreformen 1958) av att det med visst fog uppfattas som ett rent politiskt beställningsjobb. Reinfeldt lovar och kyrkan lyssnar. Jag kan som politiskt liberal i princip även tänka mej att diskutera t.ex. en legalisering av polygami eller syskonäktenskap - om nu staten inte ska lägga sej i vuxna, frivilliga familjebildningar - men skulle som konservativ evangelisk-luthersk kristen bli ytterligt bekymrad om Svenska kyrkan då återigen uppfattade sej som förpliktigad att välsigna allt som staten godkänner.

Av detta och av många andra skäl är det hög tid att nu äntligen skilja kyrkan från staten på riktigt. Att de politiska partierna dominerar i kyrkans beslutande församling är precis lika olyckligt som om riksdagspartierna vore definierade av tro: "Islamiska partiet", "Ateistiska partiet", "Lutheranerna", "Nyandliga partiet" och "Buddhisterna". På vilket sätt har jag i kyrkliga frågor något gemensamt med alla "folkpartister"? Folkpartiet består ju just av både sekulära humanister, konservativa lutheraner, buddhister m.fl. som har en gemensam politisk ideologi. Det passar bra i riksdagen. Men i Sveriges evangelisk-lutherska kyrka???

Vi har ju inte som folkpartister, inte ens som kristna folkpartister, någon gemensam syn på t.ex. bibel, evangelisation och mission - vore det då inte rimligare att ansluta sej till andra nomineringsgrupper utifrån inställning i just kyrkliga frågor? T.ex. Frimodig kyrka eller Gabriel - eller någon nomineringsgrupp man själv vill bilda tillsammans med likasinnade från alla politiska partier (eller helt opolitiska). Och i somliga fall vore det rimligaste förmodligen, sanningen att säga, att man helt lämnade kyrkan. (Borde jag t.ex. som evangelisk kristen verkligen känna mej kallad att sitta i styrelsen för sekulära förbundet Humanisterna?).

Alltså: Bort med riksdagspartierna ur kyrkomötet redan 2009! Skriv insändare och bilda opinion, allihop - även ni som inte är medlemmar i Svenska kyrkan men vill skilja era politiska partier från den konstiga och nästan världsunika inblandningen i Svenska kyrkans affärer. Ring och förmå kvarvarande partibekännare - hur goda kyrkopolitiker du än tycker att de är - att efter årsskiftet överge systemet och ansluta sej till en opolitisk grupp eller starta en egen. (Vi har faktiskt hela vintern på oss). Om de förstår att de annars förlorar våra röster kan det hända saker.

Det skulle ju kunna bli en riktigt rolig manifestation - om alla bara la ner och sökte sej till nya grupper tvärs över de i detta sammanhang ofta fullkomligt irrelevanta partigränserna! Jag instämmer helt i vad Lotta Gröning skrev i Aftonbladet (bortsett från hennes för en socialdemokrat oväntat osolidariska resonemang om kyrkoavgiften):

Skilj kyrkan från politrukerna!

onsdag 17 december 2008

Skidåkning på kommunhuset - favorit i repris

Nu när julen närmar sej och den myckna snön tyvärr just nu töar bort, kan jag inte annat än lägga in den gamla goda videosnutten med "backhoppning" från kommunhustaket i Arvidsjaur. Håll till godo - se men inte göra!

tisdag 16 december 2008

Ska man skratta eller gråta eller vad?

En ding-ding värld, det är vad det är. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om Bernard Madoff och hans pyramidspel i mega-giga-format. (Han bekände själv för sina söner, som gick till polisen).

Det sjuka är ju inte att förre Nasdaq-chefen Madoff hittat på något så här löjligt dumt. Det sjuka är ju att så många placerare, och inte minst amerikanska finansinspektionen, kunnat låta detta fortgå och själva låtit sej bedras. Nog är det så man baxnar - små skurkar straffas ju även för snatterier, men en sån här storskurk har verkligen gjort något bokstavligen ur-bota hiskligt! Vad ska man hitta på för straff egentligen? Hundratals miljarder kronor lär ju aldrig gå att fiska fram igen - de har väl hamnat hos dem som gick med i början (det är ju så pyramidspel fungerar).

Jag glömmer aldrig den prydlige dåren jag gjorde lumpen med och som försökte få hela plutonen att gå med i hans hyperidiotiska pyramidspel. Inga tjusiga dokument i världen kunde för mej dölja principen att vi förväntades ge honom en hundring var, för att sedan själva var och en gå och leta reda på tjugo andra idioter (tillsammans fyrahundra) som kunde tänkas vara villiga att ge OSS en hundring var. (O.s.v.). Jag tyckte alltsammans var pinsamt, övermåttan pinsamt, och det allra pinsammaste var att det fanns kompisar som ö.h.t. övervägde att gå med. (Antingen är man ju då dum i betydelsen korkad eller dum i betydelsen elak).

En liknande situation hamnade jag i när jag bodde i Umeå i början av 2000-talet - och det var knepigare, för där var det en god vän som i god tro försökte få mej att gå med i ett liknande, fast betydligt mer väldesignat "investeringsspel". Men pyramidprincipen framträdde tydligt, och jag hade fullt schå att förklara min aversion utan att verka dumförklara honom och de säljande gästerna.

I Albanien utlöste ju dylika pyramidspel veritabla upplopp några år efter kommunismens fall - och det är klart: jämfört med såna här "kapitalistiska" idiotier framstår ju kommunismen som höjden av ekonomisk sans och balans.

Ny skoprotest

Förutom att den ur en synvinkel känns lika läskig som tårtningen av kungen och nedsprutningen av statsministern (det är ju en attack mot personens kroppsliga integritet och skulle i princip ha kunnat vara ett mordförsök) så har ju skoattacken mot president Bush sina komiska poänger. Chrustjov lär ju ha dunkat skorna i bordet när Hammarskjöld talade i FN, men här drivs ju skoprotesttekniken ett steg längre.

Och säga vad man vill om Bush, men kommentaren "allt jag kan säga är att det var storlek 43" är ju fullständigt lysande!

När (s) skriver historia

(insändare i Ljusnan luciadagen 2008)

Ja, Ove Ericsson (s), inte blir jag mindre förundrad än du när jag tar del av din socialdemokratiska historieskrivning (Ljusnan 6/12). På sätt och vis talar den väl för sej själv och bevisar min tes att många sossar tror att det är de själva som, trots övrigas protester, byggt upp det här landet. Enligt Ericsson är det socialdemokraterna som har varit för "sociala reformer som har gynnat Sveriges folk", och vilka som har varit emot "kan nog alla säkert räkna ut själva".

Så Ericsson tror på fullt allvar att inga sociala reformer skulle ha genomförts om vi haft borgerliga regeringar under efterkrigstiden? Eller att inga sociala reformer har genomförts ute i Europa i länder där socialdemokrater inte varit lika dominerande?

Det är sant att vi i folkpartiet haft alternativa, framsynta idéer om hur t.ex. pensionssystemet skulle utformas. Men vi har sannerligen inte motsatt oss ett väl fungerande pensionssystem! Och vi har konsekvent stött den generella välfärdspolitiken utan att fördenskull vilja ha socialism och kamp mot alla rika.

Men det vill ju inte dagens socialdemokrater heller. Jag är alls ingen sossehatare. Partiet har gjort två historiska insatser under 1900-talet. Den första när partiet 1917 äntligen gjorde upp med vänsterns vålds- och revolutionsromantik och skilde sej från kommunisterna, som man inte heller förrän nu velat inlåta sej i regeringssamarbete med. (1917 gick man istället i regering med liberalerna!).

Den andra historiska insatsen var när man mot slutet av seklet ledde arbetarrörelsen i socialliberal riktning, bort från socialismen. Vandringen mot utökat statligt ägande och oändliga skattehöjningar syntes avslutad. Göran Persson var den förste s-ledare som aldrig tog ordet socialism i sin mun.

Problemet är att den historiska omsvängningen varken resulterat i definitiva kongressbeslut eller tydliga löpsedelsrubriker ("S överger socialismen"). Och tänker Sahlin nu regera med Ohly skriver hon historia av helt motsatt art: för första gången någonsin släpps en kommunist in i en svensk socialdemokratisk regering.

Men kommer väljarna att tillåta det?

måndag 15 december 2008

torsdag 11 december 2008

onsdag 10 december 2008

Socialismens mask

G.K. Chesterton (1874-1936) skrev följande tänkvärda analys för snart ett sekel sedan i essän "Socialismens mask". Den kan naturligtvis ifrågasättas (vad menas med "ärliga" i första satsen, och på vilket sätt förloras "kampen för de fattiga"?). Men intressant diskussionsunderlag är den.

Huvudmålet för alla ärliga socialister just nu är att förhindra socialismens ankomst. Jag säger det inte som en elakhet utan tvärtom som en komplimang: en komplimang till deras politiska instinkt och folkliga anda. Jag erkänner att det kan kallas en överdrift, men det finns verkligen en slags skojsocialism som det är mycket möjligt att de moderna politikerna kommer överens om att införa; och om de lyckas med det är kampen för de fattiga förlorad.

tisdag 9 december 2008

Magsjuka

Visst blir man lycklig (inte) av att spy. Det lättar en stund, och sen är det dags igen.

Nu är det i varje fall 7 timmar sen. Så jag törs luta mej över tangentbordet en stund ;o)

måndag 8 december 2008

Magnus Betnér om jämställdhet

Jag vet inte om jag är likhetsfeminist eller särartsfeminist (det varierar tror jag), och jag är inte övertygad om att varje procentuell avvikelse från 50% kvinnliga byggnadsarbetare eller 50% manliga förskollärare o.s.v. beror på strukturellt förtryck och taskig uppfostran.

MEN - som far till en både tuff och känslig dotter (och två tuffa och känsliga killar) är jag övertygad om att Magnus Betnér har många poänger i sin råa men engagerade jämställdhetsanalys (inte minst det där med barnkläderna...) - finkänsliga personer uppmanas att för en gångs skull bortse från språket och fatta själva poängen:

torsdag 4 december 2008

Årstafrun börjar blogga

Världens förmodligen enda 1700-talsbloggare heter Märta Helena Reenstierna, även kallad Årstafrun. (Ett miniatyrporträtt av henne, till maken på namnsdagen 13 november 1796, har upphittats så sent som i år!). Hennes bloggpost för den 4 december och följande dagar (1798 och framåt) kan läsas på Antik & Auktions hemsida. Intressanta perspektiv på vår tid - vad har förändrats på 210 år och vad är sej märkvärdigt likt? (Förutom vädret). Vad är "överklass-" eller "kvinnoperspektiv" och vad är allmänmänskligt?

God läsning! Och tack för initiativet, antikochauktion.se och Nordiska museet!

onsdag 3 december 2008

Varför ska staten vara alla goda gåvors givare?

OK för att vi ska ha en stark stat och en väl utbyggd skola, vård och omsorg (och varför inte även ett gott försvar och polisväsende?). Men att så till den milda grad fokusera på staten och "bidrag genom stat och kommun" att man är beredd att riva upp en eventuell avdragsrätt för gåvor - måtte den införas! - är väl ändå typiskt socialistiskt?

Socialdemokraternas och vänsterns motstånd - miljöpartiet verkar som vanligt mer frihetligt - är nästan skäl nog för mej att vilja införa avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål. Men även rent principiellt anser jag att både rika och icke-rika borde uppmuntras att använda mer av sina inkomster till annat än satsningar på sej själv. Jag kallar gåvor till ideella ändamål en frivillig självbeskattning, och de pengarna borde absolut få vara obeskattade. Det skulle även minska föreningars och samfunds beroende av statsbidrag, för mej en positiv sak i sej.

PS. Broderskapsrörelsen fronderar tydligen mot sina partikamrater. Heders! DS.

tisdag 2 december 2008

Att bära åsnan

Nej, det är ingen ny adventsbetraktelse som rinner mej i hågen, utan historien om pappan, pojken och den nyinköpta åsnan. Hur det än gjorde med åsnan ansåg folk att det var fel, och till slut bar de åsnan på en stång som slant ner i älven.

Lite så är läget när det gäller svensk fordonsindustri. Om t.ex. staten skulle köpa Volvo och/eller Saab riskerar det att dra in staten i mångmiljardförluster, som skulle skada statsfinanserna svårt och dra på regeringen mycket kritik. Om staten å andra sidan inte lägger ett bud, kommer regeringen att anklagas för passivitet och ges ansvaret för tiotusentals människors arbetslöshet.

Fatta att borgerliga regeringar åker dit på värsta bautakriserna hela tiden! Sannerligen otajmat ;o). Men visst är det knepigt, det här.

Jag ser det ju av miljöskäl inte som någon hållbar lösning att hushållen även i framtiden ska ha 1-2 bilar var. Vi har själva en vision om att leva bilfritt när barnen blivit lite större. På så sätt är fordonsindustrin, och särskilt då personvagnarna, ingen större framtidsbransch.

Fast visst kommer bilar, miljöanpassade bilar, att behövas även i framtiden, och nya marknader uppstår hela tiden.

Och visst, om det absolut säkert handlade om ett statligt ägande under en kort övergångsfas - om det säkert fanns hugade köpare till Saab och Volvo någon gång under 2009. Men hur vet man det? Och hur skulle det bli om staten satt som huvudägare till Saab och Volvo de närmaste 10 åren och producerade bilar som folk inte ville ha?

Gärna statliga satsningar på forskning m.m., kanske också visst delägarskap eller andra begränsade former för ekonomisk stöttning. Men huvudägarskap till företag som ingen annan vill driva? Tveksamt, ytterst tveksamt.

måndag 1 december 2008

Jesus eller Karl XII?

Jag måste ju säga Karl XII-firandet närmast känns som ett vanhelgande av Första advent. Samtidigt vill jag lägga en stor del av skulden för oroligheterna i Lund (jag har skrivit en C-uppsats om Karl XII-firandet där) på motdemonstranterna och ordningsmakten, som för ca 20 år sedan inte klarade av att freda de mer "gubbiga" Karl XII-firarna från trakasserier (de fick då ta sin tillflykt till Kulturhistoriska museet i Lund). Året efter det såg ett gäng nynazister det som sin uppgift att försvara Karl XII-firandet, och då började anarkister i massor att invadera Lunds gator den 30 november (många från Köpenhamn!).

När vänsterextremister ska försvara demokratin och högerextremister ska försvara yttrandefriheten kan det bara sluta illa. Och, som sagt, första advent med dess fridsbudskap känns som ett särskilt opassande tillfälle för nationalistiska manifestationer. Om än det nog för många i Jerusalem i påsktider för snart 2000 år sedan var fråga om just en sådan manifestation - hosiannarop mot den romerska ockupationsmakten.

(F.ö. anser jag att midsommarafton är vår sanna nationaldag).

lördag 29 november 2008

Lys!

För dej som inte känner till den upprörande utvisningen av en ensamstående 19-årig mamma (Lys Nsem) och hennes 3-åriga dotter Jessica från Sverige och Söderhamn till den ytterst oroliga s.k. Demokratiska republiken Kongo/Kinshasa, kan jag berätta att viktig information finns här och här.

Och här kan du skriva på namninsamlingen för Lys och Jessicas återkomst till Sverige.

I morgon första advent finns det även papperslistor här i Bollnäs utlagda bl.a. på pingstkyrkan och på missionskyrkans "ljusgård", där man kan uttrycka sitt stöd för Lys och Jessica och även lämna bidrag till deras uppehälle och (förhoppningsvis) återresa.

"Låt ditt ljus lysa för människorna", sa ju han som kallade sej Världens Ljus och som firas i morgon Första Advent (det finns alltså en bättre kung än Karl XII att fira 30 november). Alltså: Lys! Bl.a. genom att stödja Lys och hennes lilla flicka.

måndag 24 november 2008

Domssöndagen och kyrkornas globala vecka

Det är inte dumt alls med självrannsakan och utvärdering så här i domssöndagstider (vi går alldeles för snabbt fram till adventsfirandet, som egentligen också är en tid för bot och eftertanke). Att ärkebiskopen tar initiativ på klimatområdet tillsammans med andra religiösa ledare är inte heller något att beklaga. Tvärtom, jag tycker det är bra.

Sen är det en ideologisk fråga om det framför allt är stat och borgerlig regering - som Wejryd kritiserar - eller vi som individer (som i o f s valt riksdag och regering) som gör för lite på miljöområdet. Det är ju som bekant inget som hindrar att vi redan idag agerar SOM OM bensinen kostade 20 kronor litern istället för hälften (priset har ju gått ner rent otroligt sedan finanskrisen började!).

Man kan dock fundera lite kring det här med döden, domen och evigheten. Även de flesta ateister är helt överens med Jesus om att jorden ska förgås. (Vilket ju inte är något skäl att fördärva den i förtid). Själva ska vi troligen dö inom en snar framtid. Och någon generation människor blir den sista, hur väl vi än förvaltar jorden. Har Svenska kyrkan något budskap till den generationen - och till alla oss som snart ska dö oavsett om vi slutar köra bil eller inte? Jag skulle i så fall gärna redan nu vilja höra vilket. Är det finito när vi/jorden förgås? Och om inte: blir alla automatiskt evigt lyckliga helt enkelt genom att - dö? (Hm hm...).

För det här med "öppen, demokratisk folkkyrka" kan väl inte innebära att kyrkan bara säger vad dess betalande medlemmar - till stor del ateister och agnostiker - vill höra?

(Eller är det faktiskt just precis så illa?).

måndag 17 november 2008

Besynnerliga opinionsvindar

Har ni liksom jag undrat över opinionsmätningarna på sistone? Så länge ekonomin blomstrade och arbetstillfällena ökade kraftigt, då gick alliansregeringen kräftgång i opinionen. Oppositionens försprång verkade alltmer ointagligt.

Men under den svarta höst när finanskrisen slår till, varslen ökar och vi går mot en lågkonjunktur med depressiva drag, då har flera opinionsmätningar, bl.a. SIFO:s, angivit att alliansregeringens opinionssiffror stiger och socialdemokraternas sjunker!

Kan någon begripa detta? Det kan väl aldrig hålla i sej fram till valet 2010 eller ens fram till jul? För nog vore det väl orimligt klantigt av socialdemokratin om den inte politiskt kunde utnyttja den svåra kris som vi bara sett början av till att återta sin traditionella dominans, unik i Europa.

De svenska socialdemokraterna har ju nämligen efter andra världskriget blivit nästan löjligt skickliga på att glänsa på kommandobryggan i tider av ekonomisk uppgång men låta de borgerliga partierna ta över ansvaret i svåra nedgångsperioder. Efter en rekordartat långvarig tillväxt fick "borgarna" t.ex. ta över 1976 när kriserna stod som spön i backen. Och efter det glada 80-talet fick de ta över 1991, lagom till den stora 90-talskrisen. Länge trodde jag att det här tredje maktöverlämnandet var ett undantag. Men icke. Mönstret upprepar sej tydligen.

Så det är väl inte att undra på att några av mina samhällselever, liksom många andra svenskar f.ö., tolkade nutidshistorien så att det är socialdemokraterna som byggt upp Sveriges ekonomi och de borgerliga som ständigt försökt rasera den, så fort de kommit åt. (En gång är en tillfällighet, två gånger är ett sammanträffande och tre gånger är en statistiskt bevisad naturlag).

Fast nog vore det fantastiskt spännande om den historiesynen finge sej en knäck nån gång. Om alliansen, gärna med ett stärkt folkparti i täten, finge förnyat förtroende i valen 2010 och 2014. När Sverige och dess regering förhoppningsvis ridit ut den värsta ekonomiska stormen i mannaminne och kurvorna börjar peka uppåt igen. Sverige behöver en socialliberal regering som ger marknaden tydliga ramar och står för en generell välfärdspolitik utan att vara socialistisk. Ens på låtsas.

fredag 14 november 2008

Innebandy

Ja, så går vägen mot inne-bandy vidare även för skridskoåkare med röda nystan. Nu lobbar Bollnäs GIF hårt för en bandylada vid järnvägsstationen.

Visst - jag förstår dem, Edsbyns IF har visat vilken fördel det är med inomhusis, och fler lag är på väg; utvecklingen går obönhörligt mot inomhusbandy åtminstone för de lag som vill vara i eliten (och så många fler bandylag har vi ju inte i Sverige). Det är visserligen en utveckling för blekfisar; bandy är ju i motsats till hockey en sport för friluftsmänniskor - bland både utövare och publik.

Men skulle den utvecklingen ha stoppats - fotboll spelas ju t.ex. fortfarande i regn och rusk - skulle man för länge sen ha infört en regel om upp till 50 meters höjdbollar eller nåt ;o). Och de senaste årens klimatförändringar har absolut försvårat förutsättningarna för utomhusbandyn.

Nå, bandy är ingen kommunal kärnverksamhet, och ska det bli någon bandylada måste klubben, precis som i kloka Edsbyn, först ragga sponsorer bland publik (Bollnäs har ju en trogen jättepublik, en av de största i landet) och företag. Visa att många tror på idén. Kommunen kan då säkert bidra på olika sätt, men kan rimligen inte vara huvudfinansiär av projektet.

Och frågan är om inte visionerna för järnvägsområdet - som onekligen verkar spännande - försenar det ladbygge klubben så ivrigt längtar efter. Tak över Sävstaås (nuvarande arenan) skulle troligen bli mindre än hälften så dyrt och knappast kräva lika långdragna förarbeten. Visst, jag förstår vitsen med en "evenemangshall" i centrum, attraktiv året runt och lättillgänglig för kollektivtrafiken, men jag tror att klubben då i så fall får vara beredd att vänta väsentligt längre på byggstart och invigning. Och därmed kanske halka ännu längre efter övriga lag när det gäller träningsförutsättningar?

Tiopoängsfrågan är dock nu: vad ska sporten innebandy heta i fortsättningen?

söndag 9 november 2008

Alltså, nu förstår jag ingenting

...vilket kanske inte är så ovanligt. Men hur, jag frågar, HUR kan det komma sej att ett förslag som stöds av både DN:s och Expressens ledarsidor och av Christer Sturmarks humanister i riksdagen bara har stöd av kristdemokraterna?

Kan det bero på att kristdemokraterna demoniserats eller åtminstone förlöjligats så länge (detta lilla extrema 3%-parti som det brukar heta, trots att riksdagsspärren vad jag vet ligger på 4% och trots att jag känner till ett verkligt 3%-parti som är betydligt extremare), att regering och riksdag faktiskt inte SER när det kommer ett riktigt bra förslag från kristdemokratiskt håll?

Obegripligt.

Inte minst obegripligt är det att mitt eget s.k. liberala parti inte var flexibelt nog att se chansen att ytterligare avveckla statskyrkosystemet på riktigt. Folkpartiet liberalerna (hursa?) ville inte ens diskutera kristdemokraternas förslag att skilja den juridiska vigselrätten från kyrkorna.

Men det är klart, jag tillhör ju ett parti som inte brutit med systemet mer än att man tillåter sina medlemmar att i kyrkovalssammanhang uppträda som "folkpartister i Svenska kyrkan". Det är inte förvånande att andra då uppträder som sverigedemokrater (ett extremt 3%-parti på riktigt) även i kyrkomötet, detta djupt partipolitiserade och därmed i realiteten fortsatt statliga forum.

Samma politiska majoritet som bestämmer äktenskapsfrågan i riksdagen kan sedan knalla över till 2009 års kyrkomöte och ta samma beslut där... kyrkan skild från staten, jo tjena!

onsdag 5 november 2008

Grattis, Barack Hussein!

Med all respekt för John McCain - det är verkligt roligt att Barack Obama kunde vinna, och så tydligt dessutom! Inte för att han är vad JAG skulle kalla svart - knallvit morsa, ju, och själv mest solbrun - och inte för att hans politik är alltigenom föredömlig (hur blir det med frihandeln, t.ex.?) - men för att det tydligen tidigare uppfattats som omöjligt att bli amerikansk president om man haft det minsta afrikanska påbrå eller hetat t.ex. Hussein. Och för att jag som socialliberal uppskattar en amerikansk president som vågar vara så pass vänster att han inte lovar sänkta skatter åt alla.

Hur det går med Irak och trupptillbakadragandet återstår att se. Det känns som om Sarah Palin faktiskt hade en poäng i att hon från sin alaskahorisont har större erfarenhet av internationella kontakter (med Ryssland dessutom!) än Obama. Å andra sidan var det stort när Obama nyligen besökte Kenya och talade till studenter vid Nairobis universitet. Förhoppningsvis innebär Barack Obama - med sin bakgrund och sina erfarenheter - en nystart för USA också på det internationella området.

Jag instämmer helt i John McCains stora grattis till Barack Hussein Obama!

måndag 3 november 2008

Christer Sturmark och katolske biskopen Arborelius överens om äktenskapet

...eller åtminstone om den juridiska vigselrätten. Tillsammans med baptisternas Karin Wiborn, Missionskyrkans Göran Zettergren och pingstkyrkans Sten-Gunnar Hedin. Ett fantastiskt genombrott! Trots olika värderingar i övrigt har man kunnat enas om en, så vitt jag förstår, mycket bra tillämpning av liberala principer. Ungefär som när Sturmark nyligen skrev en artikel till försvar för nyutnämnde lundarektorn tillsammans med Evangeliska Frikyrkans ordförande Stefan Swärd. Sånt gillar jag som folkpartist - där frikyrkliga och ateister sedan länge varit vana att samsas kring en socialliberal linje med respekt för olika livstolkningar i övrigt.

Ska bli YTTERST spännande att se hur alliansregeringen (och Svenska kyrkan!) reagerar på detta!

Uppvärmningsskandalen i Alfta

Jag läser morgontidningen och sätter kaffet i halsen (bildligt talat, ty jag drack inget morgonkaffe). Alfta kyrka måste kallställas några månader i vinter, ty det är inte tillåtet att koppla in kyrkan till fjärrvärmenätet - som kyrkan själv önskar - p.g.a. det då krävs att en del rör dras synligt i kyrkorummet. Någon besynnerlig myndighet har tydligen rätten att förbjuda synliga rör (men inte synliga element eller?). Direktverkande el får man fortsätta med - det är visserligen dyrt och energislösande, men det är bevars mer estetiskt tilltalande och stör inte myndighetspersonernas andakt. Eller nåt.

Vad är det här för tjurbajs? Jag tror rakt inte mina ögons vittnesbörd. Synen på kyrkorna som nån sorts hembygdsmuseer måste omedelbart upphöra! Annars blir det som i Alfta - att vi inte kan använda dem till det ändamål de uppfördes för. Och då blir det till slut som i Sovjet - att kyrkorna verkligen blir muséer.

söndag 2 november 2008

Euroval 2010?

Euroval i samband med valet 2010? Inte så dumt förslag från Jan Björklund. Klart vi måste ta ställning till euron fler gånger, och, menar jag, någon gång ansluta oss till detta viktiga solidaritets- och stabiliseringsprojekt.

Men sagt är sagt - och en ny euroomröstning under mandatperioden sades ju vara otänkbar. Hösten 2010 räknas ju även den till mandatperioden, så vi får antingen vänta till valet 2014 eller på nytt lägga in en särskild euroomröstning, kanske 2012?

Kronan är ju tydligen på väg att återhämta sej efter ett rätt kraftigt kursfall under den värsta finanskrisen. Det är väl bra att vi inte växlar över till euro när kursen är som sämst, men jag ser en klar poäng med att gå över till euron någon gång när 1 euro kostar så nära 10 kronor som möjligt. Det blir nämligen lättare att ställa om mentalt då, flytta decimalen lite bara. Och risken för "tjuvprishöjningar" (omdiskuterade i bl.a. Finland och Tyskland när de gav upp marken) borde rimligen bli mindre..

Underbart om Sydafrika får ett reellt flerpartisystem

Själv ser jag inte negativt på om ANC splittras. Det är nämligen till fördel för en demokrati om väljarna har något att välja på.

lördag 1 november 2008

Spännande kyrkogårdsvandring med barnen

Före sänggåendet blev det kyrkogårdsvandring på två kyrkogårdar med två av barnen. Faktiskt riktigt spännande! Inte så många människor ute längre, men många flammande ljus och lyktor. Äldsta barnet, Hanna, läste flitigt på diverse gravstenar och lillebrodern Jonatan fascinerades likaså av de stämningsmättade miljöerna.

Allhelgonavandringen känns numera lika obligatoriskt som valborgsmässoeldsafarit. Och efter att ha besökt diverse obduktionssalar och kylrum under veckan som gått - via Svenska kyrkans grundkurs - har jag verkligen på ett särskilt sätt tillämpat den gamla minnesregeln Memento mori. Plötsligt kommer jag ihåg några diktrader (Försök till materialism) av förre moderate riksdagsmannen Tore Nilsson):

Här kan du bo på denna planet. Här finns H2O och livets hemlighet.
Själv är du jord, ferrum och jod. Säg här ditt ord, gör här din sådd.
Av fosfor och kalk och någon metall är ben och valk och hårets svall.
Snart blir du stoft och glömmer vårt ljus och sommarens doft och aftonens sus.
Här blir du kvar, aska och salt, tills jorden har förbränts med allt.
- - -
Underligt då att du fanns till, att det darrade så i din pupill.

tisdag 28 oktober 2008

Intressant av Hans Lindblad om FRA-debatten

Förre folkpartiriksdagsmannen Hans Lindblad skriver intressant om FRA-lagen och den personliga integriteten .

fredag 24 oktober 2008

Skriv inte sverigedemokraterna med stor bokstav!

Sluta skriva sverigedemokraterna med stort S! Det är Sverige som är ett egennamn, inte sverigedemokraterna (inte mer än socialdemokraterna och de övriga partinamnen i så fall).

Vi kan inte fortsätta ha det så att ett enda politiskt parti får förmånen att ständigt skrivas med stor bokstav!

Före 1990-talet rekommenderade Svenska språknämnden liten bokstav i dylika avledningar (amerikabåtar, lulebo). Men sedan vek nämnden ner sej för en tveksam praxis vilket bara har vållat ytterligare otydlighet, och, i det här fallet, extrareklam för ett litet parti med mycket skum bakgrund och dito värderingar.

tisdag 21 oktober 2008

Släpp partierna loss - det är val!

Även om vi tyvärr inte - som i Finland - har kommunalval i höst, så närmar sej både europaval och riksdagsval (tro mej, det är september 2010 i övermorgon!).

Det är nu dags att välja: antingen slå ihop alliansen till ett enda allmänborgerligt parti där partikongressen - som i socialdemokraternas fall - får bli det demokratiska debattforumet där olika fraktioner får uttrycka sej och tävla om inflytande ELLER också släppa allianspartierna fria att, med målet att bilda regering också 2010, profilera sej och berätta vad just de vill betona om just de får större inflytande.

För om den borgerliga fyrklövern inte snart börjar visa på nyansskillnaderna partierna emellan, får ju inte väljarna den fantastiska demokratiska möjlighet det innebär att "vikta" delarna i alliansen, att belöna - eller straffa - vårdnadsbidragets pådrivare, de mesta NATO-anhängarna, de största skattesänkarna, strandskyddets ivrigaste uppluckrare, FRA-lagens aktivaste tillskyndare o.s.v.

Det är i varje fall underbart att media för första gången inte tycks gå socialdemokraternas ärende och beskriva det socialdemokratiska regeringsalternativet som det osplittrade medan borgarna är det splittrade. Valet 2010 kommer att bli spännande, men jag spår redan nu att det inte kommer att bli någon majoritetsregering av vare sej m+c+kd+fp eller s+mp. Det blir antingen en minoritetsregering av någondera sammansättningen ELLER en "stor koalition" s+m. Om ni frågar mej, alltså (kom ihåg var ni läste det först ;o). Mycket hänger förstås på om, vilket Gud förbjude, sverigedemokraterna (ej med stort S!) kommer in i riksdagen.

lördag 18 oktober 2008

SSU har rätt i att påven har fel om kondomer

Jag håller med SSU om att påvens generella preventivmedelsmotstånd är farligt och bör påtalas i samtal med Vatikanen.

Visserligen har Gud enligt katolsk (=allmänkyrklig) kristen tro givit människan i uppdrag att föröka sej och uppfylla jorden, men det behöver ju inte innebära att varje enskild familj ska uppfylla jorden på egen hand.

Och visserligen kan t.ex. kondomer utnyttjas för att framställa promiskuitet som mer riskfritt än det är, men kondomerna själva - i motsats till viss sorts kondompropaganda - är onekligen ett av flera sätt att minska smittspridning i den verklighet vi lever i.

När påvens och romersk-katolska kyrkans motstånd mot preventivmedel dessutom framstår som lika starkt som motståndet mot aborter, så dras lätt ett löjets skimmer över allt ifrågasättande av dagens abortpraxis. Det uppfattas ju som om kyrkan själv inte förmår hålla fast vid befruktningen som en signifikant etisk gräns, och skämtet om att "bevara spermierna" verkar plötsligt relevant.

torsdag 16 oktober 2008

Vad man kan kräva av en riksdagspolitiker

På sin blogg skriver Lars-Erick Forsgren intressant om vad man kan kräva av en riksdagspolitiker. Läs!

OBS att 100-årsskriften han inspirerats av är skriven av Leif Jonsson och gäller lokalföreningen här i Bollnäs.

Låt oss få euron snart!

Ja, det är inte bara den senaste tidens kursfall på kronan som får mej att vädja om att euron införs även i vår avkrok av Europa. Nej, jag vill gärna kunna återvända till Åland fler gånger utan att tjafsa med pengaväxling på dit- och hitvägen.

Men när euron nu kostar över 10 kronor, mot under 9 när den infördes, så tycker åtminstone jag att det känns som ytterligare ett argument.

Grattis Rut Mikaelsson på 109-årsdagen!

Ett stort grattis till 1800-talsdamen Rut Mikaelsson från Avasjö, Åsele, som idag fyller 109 år! Reportaget i P1 gjorde min dag.

Pigg och nyter om än sängliggande mindes hon Evert ("gubben") som dog 1936 - men inte riktigt hur mycket hon fyllde. Vid beskedet om att hon nu är betydligt över 100 konstaterade hon att "det är ju roligt å leva å". Och i radion spelades hennes favoritlåt Sjömansvals, som hon brukar nynna på mornarna.

Ja må hon leva!

onsdag 15 oktober 2008

Valet 2010 mer spännande än folk tror

Den senaste veckan har visat att valet 2010 kan bli mer spännande än folk i allmänhet tror. Man kan nämligen inte jämföra alliansens opinionssiffror med "oppositionen". Denna "opposition" är nämligen inte, som alliansen, något självklart regeringsalternativ.

Mona Sahlin fick visserligen "på moppo" när hon avvisade vänsterpartiet som regeringspartner. Och det är sannerligen inte självklart att s+mp kan erövra någon egen riksdagsmajoritet, varför Sahlin antagligen kommer att behöva vänsterns fortsatta stöd i en eller annan form.

Men att vara beroende av vänsterpartiet är samtidigt komprometterande. Detta parti - och allra minst dess ordförande - har absolut inte vädrat ut sitt unkna kommunistiska arv tillräckligt för att blidka mej. Statssocialism är fortfarande dess principiella mål. Dit vill, ärligt talat, inte socialdemokratin.

Så valet 2010 kan fortfarande bli spännande. Vilka är regeringsalternativen? Och - hemska tanke - vad händer om sverigedemokraterna kommer in? Blir det till slut en regeringskonstellation av den typ som t.ex. tyskarna fått vänja sej vid, nämligen m+s?

Värna människoliv med skarpare skäl

Under rubriken "Staten dödar för att visa att det är fel" vänder sej amnestymedlemmen Laila Brolin i Edsbyn mot dödsstraffet (Ljusnan 10/10). Det är bra att hon och vi andra i Amnesty fortsätter påtala detta vedervärdiga straff, var det än används.

Men vi måste nog vässa argumenten bättre. Vi kan inte rimligen använda argument som drabbar hela rättssystemet! Argument som får dödsstraffsförespråkarna att skratta, i den mån de alls bryr sej om att notera dem.

Det är ju nämligen så att hela rättssystemet och alla de vanliga påföljder som utdöms kan påstås lida av samma dubbelmoral som dödsstraffet. Staten frihetsberövar folk (fängelse) för att visa att det t.ex. är fel att frihetsberöva. Staten tar pengar av folk (böter) för att visa att det t.ex. är fel att ta pengar.

Varför skulle det då i princip vara konstigare om staten avlivar folk (dödsstraff) för att visa att det är fel att döda? Staten har ju verkligen våldsmonopol - för att vi enskilda inte ska behöva skipa rättvisa själva, med de anarkins våldsspiraler som detta medför. Det är inte nödvändigtvis konstigt eller dubbelmoraliskt.

Argumenten mot dödsstraff måste därför sökas längs en helt annan linje. Laila Brolin nämner också flera andra (bättre) skäl, som t.ex. omöjligheten att ens tillnärmelsevis kompensera för felaktiga domslut. Det är ju svårt nog när någon suttit oskyldigt i fängelse, men definitivt omöjligt efter att någon blivit oskyldigt avrättad.

Man kan också nämna risken för allmän brutalisering och hur lite avskräckningseffekten verkar fungera. Liksom arbetsmiljöproblemet att några stackare ju faktiskt ska utföra avlivningarna.

I kampen mot dödsstraffet i USA och Mellanöstern saknar jag dock ett argument, som kinakommunister och andra materialister torde ha svårt att förstå sej på. Nämligen vådan av att med berått mod förkorta en människas nådatid, den tid man har att försonas med Gud och människor inför evigheten. Och att bara avrätta botfärdiga och ångrande människor skulle ju avsevärt försämra incitamenten för sinnesändring. Alltså: dödsstraffet bort för alla!

Som materialist eller "naturalist" kan man visserligen skratta åt det argumentet - det finns väl inget liv efter detta? Och inte ens Svenska kyrkan - som så här i allhelgonatider påskiner att alla hursomhelst blir evigt saliga - ger ju längre något stöd för argumentet.

Men i Amerika, Mellanöstern och Sydostasien vore argumentationslinjen absolut värd att pröva. Oavsett vår egen livssyn, endast utifrån de styrandes egen (angivna) livsåskådning. Men har någon på allvar gjort det, mer än möjligen romersk-katolska kyrkan?

söndag 12 oktober 2008

Riktig brittsommar

För några veckor sedan - i slutet av september - hade vi en härlig brittsommarvecka, tycker jag. Men äkta brittsommar äger rum mer i närheten av Birgittadagen 7 oktober. Så den här helgens (11-12 oktober) underbara väder - igår 16 grader mellan 2 och 3 på eftermiddagen - får väl räknas som en alldeles Riktig Brittsommar. Eller indiansommar för den som så vill säga.

Ett extra plus för att varmdagarna inföll en helg, som ju även i våra dagar är arbetsfri för de allra flesta.

(Och åjovars, det var hyggligt soligt och fint den 7:e också).

fredag 10 oktober 2008

Och när får tjetjenerna bestämma över sin framtid?

Intressant att läsa DN:s intervju med Abchaziens president. Intressant också med de ryska argumenten för Abchaziens (formellt tillhörigt Georgien) självständighet. Ännu mer intressant ska de bli att få se dessa tillämpade på Tjetjenien. Det tycker säkert tjetjenerna också.

Men som sagt: det är olyckligt att inte en åländsk lösning kunnat uppnås i både Kosovo, Abchazien och Tjetjenien. (Eller varför inte Tibet, fast där förstår jag bättre om ett så stort land till både yta och invånarantal vill vara helt självständigt). Någon slags tillhörighet fast med stort och reellt självstyre. Definitivt bättre än både förtryck och fiendskap - det insåg ju svenskar och ålänningar 1921 när Finland tilldömdes Åland (av NF).

torsdag 9 oktober 2008

Årets litteraturpristagare

Alltid lika skojigt att höra Horace Engdahl tillkännage årets litteraturpristagare.

Men jag tror aldrig att jag så snabbt har glömt bort vad pristagaren hette...

Ja dom där pingstvännerna vet man ju hur dom är

En präst och psalmförfattare som rektor för Lunds universitet har gått bra under hela 2000-talet. Men en baptist som tidigare varit pingstvän - nä huga, det blir bara för mycket för somliga. En buddhist hade varit OK, men en bappe... nääää!

Fast visst kan det väl snart vara dags för en och annan ateist som rektor, det kan jag väl hålla med om. Så ingen behöver befara att "di religiöse" har tagit över universitetet helt och hållet ;o)

måndag 6 oktober 2008

Finanskris så in i Norden

Nu börjar finanskrisen bli så kraftig att den kanske inte blir en så stor black om foten om regeringen Reinfeldt. Vissa smärre missgrepp kanske t.o.m. försvinner helt i den finansiella kollaps som väntar? För ingen kan väl, som 1992, på allvar tro att krisen är orsakad av regeringen Reinfeldt, och klarar Sverige sej relativt "bra" kan det t.o.m. tala till förmån för Reinfeldt.

Men just nu bryr jag mej inte så mycket om valet 2010 eller om borgarnas infernaliska oflyt med konjunkturerna. Nu är frågan hur helskinnat Sverige och Norden och Europa och Världen tar sej igenom den här kapitalistkrisen (för det är det ju). För nu börjar tydligen också vårt nordiska grannland, det lilla öriket Island få verkligt kraftiga ekonomiska problem. (Jaså, isländska banker är kraftigt engagerade på den internationella finansmarknaden? Och jag som trodde att islänningar mest var ute och fiskade ;o)

Och, utan att vilja övergå till socialism och planekonomi, kan man ju undra varför vissa smartskallar och spekulanter hela tiden (80-tal, millennieskifte, nu) driver allting till sin spets - lånekaruseller och kraschar, karuseller och kraschar. Kan man inte införa någon form av hastighetsbegränsningar utan att förbjuda själva trafiken?

Leve de enfärgade barnsockarna!

Måste få göra lite reklam. Åhléns säljer enfärgade (svarta) barnsockar. Därmed förlänger Åhléns småbarnsföräldrars liv högst väsentligt.

Visst kan det vara skoj att spela "memory" ibland och para ihop likmönstrade småsockar som ligger lite här och var i tvätten. Men i längden blir det enerverande. Jag har nog slösat bort flera veckor av mitt liv på att leta "rätt" maka till en viss socka.

Nu har vi letat länge nog! Nu är det slut med det!

söndag 5 oktober 2008

Sådan är kapitalismen...

Det är absolut sant att mycket av Marx´ analys av kapitalismen ägde sin riktighet. Till det mest påfrestande med den fria marknaden hör ju dessa konjunktursvängningar, där hybris och panik ständigt tycks gå i varandras fotspår. Realistisk, intelligent analys och idiotiskt flockbeteende är ibland svåra att särskilja (det är väl i o f s realistiskt att räkna med även det senare).

Och som socialliberal har jag inga som helst ideologiska problem med viss statlig inblandning och försök att i Keynes´ (eller Josefs i Första Moseboken) anda jämna ut konjunktursvängningarna något. Det är när somliga i dessa dagar tar de uppenbara problemen med marknadsekonomi som intäkt för att socialism trots allt är den bästa lösningen, som jag ser rött (!).

För säga vad man vill om den statligt modererade marknadsekonomin - och det får man! - men inte ens under lågkonjunkturer har de (vanligtvis) hamnat på de verkliga socialist- och kommunistländernas usla produktionsnivåer. Bara den som lider svårt av avundsjuka kan längta till samhällssystem där alla (i teorin) har det lika dåligt. (I praktiken brukar de som tillhör rätt parti ha det ganska bra även där...).

fredag 3 oktober 2008

Inte helt ointressant vicepresidentkandidatdebatt

Här kan man se debatten Sarah Palin - Joe Biden.

onsdag 1 oktober 2008

Svarta dagar för Europas regeringar

Det är inte skoj med börsras och varsel. Men de slår skojigt nog lite olika politiskt, beroende på vilka som har oturen att för tillfället sitta vid makten.

I Spanien och England är det de s.k. socialistiska regeringarna som drabbas medan högerpartierna vädrar morgonluft. I Sverige är det som vanligt en borgerlig regering som får ta sådana här svåra smällar, och socialdemokraterna bereder sej för att återta makten (för gott?). Vanligt folk har än en gång fått bekräftat att socialdemokraterna inte bara skapat den svenska välfärden utan också är de enda som kan förhindra ekonomiska kriser som denna.

Tro de´? Fast onekligen har de skaffat sej en viss regeringsvana - borgarna är ju faktiskt rätt otränade varje gång det beger sej. Ett skäl att införa enpartistat kanske, så får sossarna träna ännu rejälare!

Sen tycker jag att alla som kritiserar den borgerliga regeringen bör besinna förre statsminister Göran Perssons statsmannaord om att vilja brännmärka alla som far omkring och talar illa om vårt vackra land (läs: om regeringen). Närmare Ludvig XIV:s "staten det är jag" kom han väl aldrig? Tänk på statsmannaorden nu och säg så positiva saker ni kan om vårt vackra land och dess fina regering ;)

Radikale venstre och socialistisk folkeparti

Riktigt elaka människor brukade ju för några år sedan hävda att folkpartiet liberalerna var en svensk variant av Dansk folkeparti. Riktigt ledsna folkpartister brukade därför vilja stryka namnet "folkpartiet", även med hänvisning till den österrikiska varianten. Men jag har ingenting emot att tillhöra ett folkparti - det kan väl behövas ett sant liberalt folkparti någonstans när det nu finns både höger- och vänstersinnade folkpartier (jfr danska Socialistisk Folkeparti!)?

Fast höger- eller vänstersinnad förresten - det beror ju på vad man jämför med. Det är ju ganska lustigt att i Danmark är Venstre och t.o.m. Radikale Venstre borgerliga partier! Och jag har länge hävdat att socialdemokraterna borde erkänna att de är vad de blivit - nämligen ett borgerligt vänsterliberalt parti. Det är i Sverige endast Vänsterpartiet som kan göra anspråk på att företräda reformistisk (tack och lov!) socialism. "Det socialistiska blocket" har inte ens tvåsiffriga procenttal.

Men när ska media upptäcka det och avslöja "socialistbluffen"?

torsdag 25 september 2008

Inlägg i försvarsdebatten 2008

A.
Vad skall man med krigshär? Det blir inget krig
i dessa upplysningens tider:
det kostar för mycket och - lita på mig! -
mot sunda förnuftet det strider.

B.
Än sen? Om så vore, vad hjälper det väl
om inte i fred vi får vara?

A.
I fred! Åh, var lugn och hör mina skäl,
de är både enkla och klara.
Hör nu bara på!

B.
Vad då?

A.
Apala, misala, misinka, miso -
det blir inget krig - sebedej, sebedo -
och blir det ej krig - sebedo, sebedej -
vad skall man med krigshär? behöves ju ej? -
det är lätt att förstå.

B.
Jaså.

A.
Men om det blir krig, ja nog kommer det då
en hjälp ifrån vänner och grannar.
En krigshär från Danmark...

B.
Det tvivlar jag på.
Den gör som vår gjorde, den stannar.

A.
En annan från Norge...

B.
Då kommer det väl
en tredje från Ryssland?

A.
Åh, spara
på skämt som ej duger, och hör mina skäl!
De är både enkla och klara!
Här nu bara på!

B.
Vad då?

A.
Apala, misala, misinka, miso -
då kommer det hjälp - sebedej, sebedo
och kommer det hjälp - sebedo, sebedej -
vad skall man med krigshär? behöves ju ej? -
det är lätt att förstå.

B.
Jaså.

(Gunnar Wennerberg, ur diktcykeln "Minnen från drömmarnes verld" 1885, i lätt språklig bearb.)

onsdag 24 september 2008

Hälsinglands kommun - ja varför inte?

När Ingvar Persson i Bollnäs föreslog en sammanslagning av OBS-kommunerna (Ovanåker, Bollnäs och Söderhamn), var det snabbt framme en jeppe från Söderhamn och föreslog en Hälsinglands kommun.

Ja, varför inte? Nu när storregionernas tid verkar komma, kanske landskapen återkommer som administrativa enheter. Gävleborg och Nordanstig försvinner, men Hälsingland återuppstår! Vi har ju redan två landskap, Härjedalen och Gotland, som är egna kommuner (den förra kommunen inbegriper rent av två hälsingesocknar, Hogdal och Ängersjö). Varför inte även Hälsingland?

Det skulle även kunna innebära en renässans för sockenbegreppet. Får vi en Hälsinglands kommun blir det ju av rent turistiska skäl tråkigt utan områdesskyltar med vapen - och då är plötsligt Alfta jämspelt med Edsbyn/Ovanåker och Undersvik eller Rengsjö socken har lika stor möjlighet och rätt att skylta som Bollnäs och Söderhamn. Om kommungränserna från 70-talet upphör kan flerhundraåriga sockengränser bättre komma till sin rätt.

Ja, varför inte? Inspirerad av bl.a. Åland har jag länge pläderat för en "omvänd kommunreform" - att t.ex. Alfta, Arbrå och Hanebo åter får bli självstyrande. Mer närdemokrati, helt enkelt. Men om bygderna i hälsingekommunen kan få en slags "kommundelsstatus" med visst ekonomiskt/närdemokratiskt inflytande men utan dubbelarbetande byråkratier och inskränkt bypolitik, så varför inte Hälsinglands kommun?

Underbara brittsommar!

Nu är vi - åtminstone här i mellansverige - inne på den 5 raka brittsommardagen. Det är rent fantastiskt så varmt det hinner bli på några timmar, räknat från de svinkalla och dimmiga morgnarna. Och det är otroligt så vackra löven blir när klorofyllproduktionen avtar! Måtte de inte blåsa bort än på ett tag!

Någon borde skriva en brittsommarsång - höstsångerna är ofta alldeles för dystra och förgängelseorienterade. Och sommarsångerna passar liksom inte längre. Sådana här soldagar upplever vi verkligen "den vår de svage kalla höst", som Karlfeldt skaldar om, och vi plågas nog ännu inte av något djupare vemod inför naturens anpassningar till vintersäsongen. För att tala med Heidenstam i hans dikt Höstsång:

... är väl gardinen nere,
vem sörjer för en gulnad skog?
Av höstpoeter ha vi nog,
Gud frälse oss från flere.

Så går han ut och finner att det är onödigt med rullgardinen:

...som formade i drivet
och blårött guld stå land och stad;
jag vill bland höstens döda blad
bedårad prisa livet.

lördag 20 september 2008

Orgelspel i Mellansel inkl. Post Scriptum

Har just blivit godkänd på mitt första orgelstycke i kantorsutbildningen i Mellansel (på distans). En höjdare! Nu gäller det bara att spela in det på mp3-fil också - och spela upp det inför minst 5 personer (nog så knivigt).

PS. Paralympics i Peking är slut. Det är ett kinsesiskt arrangemang jag inte känner att jag behöver bojkotta. Å andra sidan fanns det inte så mycket rapporteringar och TV-sändningar att bojkotta. Tyvärr känns Paralympics i medialt hänseende mest som ett enda stort PS. DS.

söndag 14 september 2008

Konsten och hatet

Genom konstutställningen "In hate we trust", som nu är i Söderhamn på sin fleråriga resa runt Sverige, har konstnären Elisabeth Ohlson på nytt nått vida kretsar med sitt budskap mot hat, hot och våld. Utan tvekan har hennes bilder enorm genomslagskraft och får oss att tänka till en gång extra, inte minst kring fenomenet homofobi och förföljelse av minoriteter, ibland i Guds namn.

Bilder är i sej själva ett vapen som ofta använts i sådan förföljelse. Att de nu används i försvarssyfte är fullt förståeligt.

Om det inte vore för det oerhörda och av de flesta recensenter opåtalade angreppet på Göran Hägglund och kristdemokraterna, som i konstutställningen placeras in bland nazister och andra våldsmän och hat-brottslingar. Snacka om skuld genom associering!

Jag är själv inte kristdemokrat utan liberal. Jag förespråkade partnerskapslagen och rätten att prövas för adoptioner. Jag har reagerat starkt mot den diskriminering och det hot och våld som sexuella minoriteter ofta utsätts för. Jag har påpekat hur homosexuella flyktingar, och/eller kristna, lider av svenska myndigheters idé att det säkert går bra att vara homosexuell, och/eller kristen, även i t.ex. Iran, bara man inte visar det. (Jag har alltid undrat varför man då inte kräver att också politiska flyktingar ska sluta bekänna färg!) Och jag tycker att folkpartiet liberalerna stått upp tydligare och konsekventare för sexuella minoriteters rättigheter än t.ex. kristdemokraterna har gjort.

Men när Elisabeth Ohlson - och tyvärr många med henne i dagens debatt - försöker jämställa kristdemokrater med nazister och våldsmän går hon alldeles för långt. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund och Maria Larsson uppmuntrar faktiskt inte till kränkning, misshandel eller utrotning av homosexuella bara för att de ser det som önskvärt att barn, om möjligt, får en förälder av vardera könet. Lika lite som de flesta av oss understödjer kränkning, misshandel eller utrotning av ensamstående för att vi - liksom f.ö. många ensamstående själva - ser det som önskvärt att barn så långt som möjligt har två föräldrar.

Jämför med hur en del på vänsterkanten i ovist nit demoniserats och "nazifierats" för att de kritiserat Israels politik mot palestinierna. Ärligt, kära vänstersympatisörer: hur kul hade det varit att se Mona Sahlin hängas ut tillsammans med nazister på en proisraelisk konstutställning bara för att hon i det fallet har en åsikt som till vissa delar överensstämmer med nazisters? Men det finns faktiskt ingen åsikt som är så klok att inte också ett antal idioter delar den.

Visst förekommer det antisemitism i vänsterkretsar eller homofobi bland kristdemokrater. Det tvivlar jag inte ett ögonblick på. Det måste uppmärksammas och kritiseras. Vad jag vänder mej emot är alltså den fruktansvärda schablonisering och demonisering som i det här fallet drabbar kristdemokrater och i andra fall drabbat israelkritiker. (Eller för den delen Israel).

Inför valet 2006 portades sverigedemokraterna från Torsbergsgymnasiet på oklara grunder. Tydligen hade ett antal elever anmält att de känt sej kränkta av sd:s budskap och enligt en tämligen ny lag är skolan då tydligen skyldig att hålla skolan fri från dylika budskap. Jag framkastade då, och är alltmer böjd att tro, att det - utan alla jämförelser i övrigt - inte vore någon större konst att få skolan fri också från kristdemokratiska bokbord inför valet 2010. (Ta det inte som ett tips).

Elisabeth Ohlson har ett angeläget ärende: "Rör inte min HBTQ-komp is!" Det är sannerligen inte hon (heller) som är den hotfulla mörkerkraften, tolka mej inte så! Men här använder hon tyvärr, under konstens svåravslöjade förklädnad, djupt oschyssta debattmetoder. Framför allt en form av skuld-genom-associering som ger en konfliktbild utan nyanser, sannerligen och tragiskt nog inte helt opåverkad av den antipatins demagogi hon med rätta bekämpar.

In hate she trusts?

Denna text sändes in till Ljusnan den 15 september 2008 och togs något förkortad (och naturligtvis med ny rubrik) in exakt en vecka senare. En för mej okänd Per Ölund (av många) hävdade då att jag ropat på censur och att konstens uppgift är att gå för långt. Kan man ens diskutera med sådana? Att gå för långt är att - gå för långt. Det gäller naturligtvis även konstnärer. Men censur ropar jag ICKE på. Jag diskuterar istället. (Anm 20081006)

måndag 8 september 2008

Kvällens politikkurs

Det blev en del samtal om intervjuer, presskonferenser, debattartiklar och andra mediakontakter under kvällens politikkurs i Vuxenskolans lokaler här i Bollnäs. Intressant att höra mer rutinerade politikers erfarenheter på detta område.

Själv fick jag redogöra för mina 2-åriga erfarenheter av bloggande. Och lämna ut bloggadressen! Lustigt nog blev jag nästan generad för att göra det, trots att jag naturligtvis vill att folk ska läsa det jag skriver. Välkommna, eventuellt nytillkomna läsare!

Men det känns faktiskt mindre nervöst att skriva om man lyckas inbilla sej att det ändå bara är lillebror i Kiruna som läser ;o).

Leijonborg avgår i höst - eller också inte alls

En annan DN-nyhet som (i detta fall förhoppningsvis) kanske inte stämmer med verkligheten är att Lars Leijonborg ska få sparken som högskoleminister i höst. Jan Björklund, som sades ligga bakom, dementerar tydligen "nyheten", så nu får vi väl se...

Jag tycker personligen att Lars Leijonborg ska sitta kvar. Han är skärpt, kunnig och välformulerad. Men det vore i princip inte fel med en del ministerbyten så här i halvtid.

Brev från Morgan Tsvangirais "son"

Nä, Tsvangirai (Morgan) blev visst inte premiärminister i Zimbabwe. Trots att han vad jag vet har majoriteten i parlamentet bakom sej. Och trots att det var Dagens Nyheter som gav mej nyheten för några veckor sedan. Det blir till att avvakta Mugabes bortgång, helt enkelt. Tyvärr.

Snacka förresten om medieskugga - världens ögon borde väl fortfarande stirra på Mugabe & c:o, men det känns sannerligen inte som om de gör det.

Däremot fick jag häromdagen ett brev från en viss "Johnson Tsvangirai" som utgav sej för att vara Morgans son och ville ha min hjälp med att föra ut faderns enorma förmögenhet från Zimbabwe (jag erbjöds givetvis rejäl provision). Korkat nog nonchalerade jag inviten och gick därmed miste om miljontals dollar. (Fast var det zim-dollar var förlusten kanske inte så stor ;o).

lördag 6 september 2008

Hillary Clinton ut - Sarah Palin in?

Säga vad man vill om Sarah Palins politik - och det kan man gott göra, särskilt vad Irak och olja beträffar - men det var inget dåligt drag av John McCain att värva henne som vicepresident- (och därmed president-) -kandidat. Inte minst nu när Hillary Rodham Clinton är ur leken. Plötsligt är det republikanska alternativet jämnårigt med det demokratiska - och dessutom perfekt könskvoterat.

Lyssna till Sarah Palin - och som under lång tid hemarbetande trebarnspappa måste jag även säga: titta på maken fembarnspappan (eskimåättlingen) med den yngste sonen (med Downs syndrom). Och lägg märke till Sarah Palins utfästelse (efter ca 8 min av filmen) till familjer med barn med särskilda behov. Blir hon vicepresident så är det upp till bevis för både henne - och minst lika mycket hennes man...

onsdag 3 september 2008

Föräldraråd på lekskolan

Nu är jag hemma igen. Igårkväll var jag på föräldraråd på förskolan - och fick delta i diskussionen kring lämplig storlek på de "resultatenheter" som ska bildas i kommunen. (En resultatenhet får ta med sej det mesta av under- resp. överskott till nästa år och får på så vis ett ökat ansvar för att just den egna verksamheten har en ekonomi i långsiktig balans).

Vi diskuterade även det faktum att allt fler barn går i förskolan, inte bara p.g.a. den inflyttning som sker till Bollnäs utan också p.g.a. den allt större förvärvsfrekvensen. Papporna går inte ner i arbetstid i samma utsträckning som mammorna går upp. Frågan är om förskolan, trots sina goda pedagogiska och sociala resurser, verkligen är den optimala platsen för ett barn i förskoleåldern från klockan 8 till klockan 5? (Eller från kvart över 6 till klockan 4 som det lika gärna kan röra sej om).

Var det inte en viktig form av välfärd att ett barn på 50-60-talet alltid hade en vuxen hemmavid? Sen kan man förstås diskutera om det var vettigt att denne vuxne alltid var en kvinna - förmodligen inte - men själva vuxennärvaron i hemmet och på gatan/gården betraktar åtminstone jag som en positiv resurs. För alla barn. Nu måste man gå i förskola för att ö.h.t. träffa några andra barn mellan 8 och 5. (Så var det INTE när jag var liten och knappast ens under slutet av förra millenniet). Och vissa barn måste gå kvar i förskolan även när någon förälder är hemma med syskon - bara för att "behålla sin plats".

Sjukt, tycker jag. Förskolan är en stor resurs som jag är mycket positiv till. Inget ont om den. Men även om den inte formellt blir obligatorisk från 3 års ålder som jag befarade (förslaget från s och m handlar visst bara om att det ska bli obligatoriskt FÖR KOMMUNERNA att erbjuda alla barn förskoleplats från 3 års ålder), är risken stor att förskolan i praktiken blir lika obligatorisk som gymnasiet i praktiken blivit. Går man inte i gymnasiet får man inga jobb. Går man inte i förskolan får man inga kompisar.

fredag 29 augusti 2008

Long time no see

Det är lite tungt att snart ha varit hemifrån i två veckor. Barnen låter nästan som främlingar i mobiltelefonen - men det är ruskigt spännande att få möta dem på det viset! (Man borde kanske prata mer med dem i telefon?).

Och hustrun - ja, det är som att rita en skinksmörgås när man är hungrig.

Jaja, nu är det bara en kantorsdistanshelg som återstår. Sen får jag fara hem. Måndagkväll mmm...

Det ser verkligen ut som en riktigt låg konjunktur

Ja, tecknen hopar sej och förstärker varandra. För tredje gången i rad får borgarna alltså ta över regeringsmakten först när landet står inför en rejäl kristid. Enda skillnaden är att man den här gången först kunnat "samla i ladorna" under några goda år.

En mindre konjunkturnedgång får visserligen varje regering vara beredd att tackla, men det är ganska hårt att borgarna är så till den milda grad ur fas att de bara får "komma till" när det är dags att ta godiset från barnen och bilda den mörka bakgrunden till den socialdemokratiska filantropin.

Delvis är nu allianspartierna fångar i sin egen retorik - eftersom de så ivrigt tagit åt sej äran för de goda åren (undantag: Anders Borg som generöst delade med sej av berömmet till både (s) och världsekonomin) måste folk rimligen uppfatta det som att alliansen har ett stort ansvar också för lågkonjunkturen. Och så går man tillbaka till socialdemokraterna, som ju efter långvarig övning vet hur ett land ska styras. (Eller?).

Men väl bekomme. Socialdemokraterna är idag utan minsta tvekan ett borgerligt, vänsterliberalt parti. Skada bara att SAP inte kan erkänna det. Det ökar risken för återfall i socialism. Liksom det ökar risken för att borgarna ska dra sej för långt åt höger för att markera gränsen mot det påstått "socialistiska" blocket...

lördag 23 augusti 2008

Höger och vänster och sånt...

Ja, regnet och blåsten gjorde att jag bara cyklade till Sundsvall och sparade in andra dagens cykling genom att ta Norrlandskusten-bussen till Övik - och ännu en buss till Mellansel.

Jag har en fin vecka här. Ikväll ska vi åka 3 mil och hälsa på en av lärarna som bor mitt ute i skogen.

Vill bara dela med mej av en reflektion kring begreppen höger och vänster i politik och privatliv. Jag kan inte förstå dem som vill kalla sej höger eller vänster i absolut mening. Det säger ju sej självt att om man bara svänger höger (eller vänster) så hamnar man till slut i höger (eller vänster) dike. Eller hur?

Om man tycker att samhället gått för långt åt höger, så blir man alltså vänster. Ett tag - tills vi är på mitten av banan igen. En "vänstermänniska" måste t.o.m. vara beredd att svänga åt höger, precis som en "högermänniska" måste vara beredd att svänga åt vänster. Om man nämligen kommit för nära diket.

Det här framgår alltför dåligt i debatten, tycker jag.

söndag 17 augusti 2008

Dags att åka på distanskurs!

Distanskurser innebär inte bara att sitta hemma och studera, om någon trodde det! I två intensiva veckor ska jag nu vara i Mellansel (utanför Örnsköldsvik) och vara med om starten på dels Svenska kyrkans grundkurs, dels kantorsutbildningen.

Och jag tänkte försöka cykla till Mellansel (över 30 mil) idag och imorgon. Dagens väder verkar lovande, men i natt kommer det tydligen regn och nordostvindar (motvind hmm...)

Nåja - jag behöver träningen! Vi ses i Mellansel!

PS. Är det någon mer än jag som tycker att det låter lite lustigt när George Bush förmanar ryssarna att respektera länders territoriella integritet, inte lösa konflikter med våld utan vänta på FN-resolutioner bla bla bla bla. DS.

(13,3)

lördag 16 augusti 2008

En vettig annonskampanj från Svenska kyrkan

Konfirmationsstatistiken är ingen rolig läsning för Svenska kyrkans företrädare. För första gången sedan konfirmation på bred front infördes i Sverige är det nu mindre än hälften av ungdomarna som konfirmerar sej, i Stockholms stift bara en tredjedel (vilket visserligen till stor del beror på att där bor fler ungdomar med rötter i andra religioner än kristendomen).

Så visst verkar det vettigt att just Stockholms stift nu satsar på en annonskampanj för att få fler konfirmander. Dessutom med en oväntad vettig slogan: "Kan man tro? - Vi har något att berätta."

En annan sak är förstås vad Stockholms stift väljer att berätta. Personligen hoppas jag i varje fall att det handlar ganska mycket om Jesus. Eftersom det väl är honom kyrkan liksom handlar om. Egentligen.

fredag 15 augusti 2008

Toppen och botten i fråga om språkbehandling

DN:s rubricering av den senaste kyrkoanslutningsstatistiken innebär väl ändå något slags språkligt bottenrekord? Så här står det ordagrant:

DN listar de församlingar med flest antal medlemmar i Svenska kyrkan, samt de med minst antal.

Förutom att ordet "antal" är fullständigt överflödigt åtminstone första gången ("flest"="störst antal"), är begreppet fullständigt inadekvat här. Störst andel handlar det givetvis om eftersom mestadels små församlingar ligger i toppen av den lista DN redovisar (församlingar där anslutningsgraden är exakt eller omkring 100%). Det råder t.o.m. ofta en omvänd proportion mellan antal medlemmar och andel medlemmar i ett församlingsområde. Intressant i sej!

F.ö. borde orden "minst antal" så ofta som möjligt ersättas av "färst", detta utmärkta ord som finns i Svenska Akademiens Ordbok men som många människor idag inte vågar använda (senast i bruk på 1800-talet). Finns ordet? Klart det finns! Ni läste det ju här!

Mormors 100-årsdag

Idag, den 15 augusti 2008, skulle mormor Adelia ha fyllt 100 år. Om hon hade levat. Men hon dog för snart 12 år sedan vid 88 års ålder.

Jag minns när hon fyllde 85 och den närmaste släkten var samlad på födelsedagsfika i Anna-stugan i Kasamark. Jag minns också att jag föreslog att hennes 88-årsdag skulle firas med 88-ans pinnglass (själv var jag dock inte med då eftersom läsåret just börjat vid Luspengymnasiet i Storuman). Men framför allt minns jag hennes händer när hon under 70-talet tog mått på oss barn och skulle sy något plagg åt oss, gammal sömmerska som hon var. Det kittlades så skönt.

Jag minns det än.

Jag minns mycket annat, så klart - hennes humor, hennes tro, hennes sätt att gräla på oss barnbarn. "Om ni inte är tyst nu så kom jag och spök för je när jag är död."

Nänä, mormor. Inte spökar du. Men ibland känns det faktiskt som om du vore här.

(12,5)

onsdag 13 augusti 2008

Lekskola eller skolplikt?

Den här veckan präglas av inskolning på dagis, f´låt förskola. Eller skola - för vad snart 6-åriga Hannas skolgång egentligen ska kallas blir jag inte klok på. Förskola är det inte, hon har börjat i Björktjära skola med de "riktiga" skolbarnen, men heller inte obligatorisk grundskola, så då kallas det "förskoleklass". Eller mera folkligt "0:an".

Pojkarna har börjat i Börktjära förskola, och Jonatan har verkligen sett fram emot det och hade inga problem att vara där (i "Stugan") 1 timme utan mej idag. Staffan tror väl fortfarande att vi går och hälsar på en familj med ovanligt många barn, och vi har ännu inte börjat lämna lokalen ("Gröna") så länge han är där.

Inget ont om dagis eller förskola eller vad det nu heter (borde det inte få heta lekskola?) - men särskilt när det gäller Staffan som inte ens är 2 år känns det tungt att lämna bort honom. Vi ska försöka hitta en mänsklig lösning nu i höst, som förenar arbete och heltidsstudier med rejäl hänsyn till barnens behov och våra egna grundvärderingar. Livspusslet är inte alltid lätt. Men Gud nåde den som inför skolplikt för 3-åringar, vilket både socialdemokrater och moderater börjat glunka om.

Femdagarskriget slut - eller?

Om det skulle visa sej stämma att Ossetien-kriget är över, så vore det ett överraskande snabbt krig. (Ni vet, "krig är lätta att starta, men..."). Ett "femdagarskrig", alltså. Det återstår dock att se om det inte är som sexdagarskriget eller USA:s invasion av Bagdad: en snabb historia som klassisk krigshandling betraktad men ytterst segdragen till sina följdverkningar.

Jag noterar också att Ryssland - som väntat - hänvisar till prejudikatet Kosovo. Som man ju dock motsatte sej, eftersom det naturligtvis lika gärna kan utnyttjas av tjetjenerna...

Nej, som sagt: världen behöver fler ålandslösningar. Och nej, jag skulle inte protestera våldsamt mot att styras från Köpenhamn (Kalmarunionen) eller från Bryssel (Europas federerade stater), om jag bara fick leva i fred och frihet. Gustav Vasas uppror mot Danmark och Karl X Gustavs erövringar är enormt överskattade. Däremot är jag tacksam för att vi inte kom under ryskt välde på 1700-talet eller senare.

söndag 10 augusti 2008

Tsvangirai utnämnd till premiärminister

Sent på lördagskvällen meddelades att Morgan Tsvangirai blir ny premiärminister i Zimbabwe.

Det är logiskt eftersom hans parti MDC har majoritet i parlamentet. Och det låter hoppfullt efter månader av hot och våld - och ekonomiskt fritt fall. Samtidigt var det ju president Tsvangirai ville bli. (Och antagligen skulle ha blivit om valproceduren gått rätt till). Nu hänger allt på om han också får reell politisk makt eller bara en titel. Mugabe måste de facto avstå makt för att det här ska fungera på riktigt. Kommer han att göra det?

Det blir lite grann som i Ryssland, Ukraina eller Kenya där utvecklingen får visa vem som egentligen är landets ledare: presidenten eller premiärministern. En alldeles jämnt fördelad makt torde vara svår att uppnå (även om maktdelningsprinciper av olika slag sedan länge med framgång tillämpas i alla demokratier). Det måste dock synas vem som bär det yttersta ansvaret för politiska beslut om t.ex. den ekonomi som i Zimbabwe idag befinner sej i fritt fall.

Det bästa hade varit om Mugabe avgått. Det näst bästa vore om den 84-årige Mugabe nöjde sej med att den tid han har kvar inta en position som symbolisk galjonsfigur - det enda som hans frihetskamp på 70-talet möjligen skulle kunna berättiga honom till. (Även om hans diktatorsfasoner på 2000-talet egentligen borde diskvalificera honom även för detta).

lördag 9 augusti 2008

Är det Kosovo som spökar i Georgien?

Nog har jag länge känt att full självständighet för Kosovo var en olycklig lösning med farliga följdverkningar. (Är det något område som borde ha full självständighet är det i så fall Kurdistan - kurderna är som bekant (?) världens största folk utan egen stat).

När nu Sydossetien och Abchasien försöker frigöra sej från Georgien, och Georgien svarar med militärt våld för att "hävda sin territoriella integritet" (som det heter), och Ryssland svarar med militärt våld för att "försvara sina fredsbevarande styrkor" och "förhindra folkmord" (som det heter) - ja, då har vi en utveckling som milt sagt är oroande. Men det moraliska problemet för oss i väst är ju att när vi väl har godkänt att Serbien helt förlorar Kosovo får vi svårt att förklara varför det vore så fel om Georgien helt förlorade Abchasien.

OK, Serbien skulle "straffas" för sin (Milosevicregimens) elakhet under 1990-talet. Kosovo påstods vara ett unikt fall som förtjänade unik behandling av världssamfundet.

Men jag undrar jag. Efter veckans ålandsvistelse undrar jag närmare bestämt om en ålandslösning verkligen varit så omöjlig i kosovofallet. Kosovo tillhörde - liksom Åland - en större stat i öster men var kulturellt närmare förbundet med ett land i väster. Men när Nationernas Förbund slutligen avgjorde frågan blev lösningen ett för oss "storsvenskar" helt fascinerande självstyre för Åland inom den finländska statens ram.

Så här snart 90 år efteråt känns kompromissen otroligt lyckad. Visst finns det fortfarande ålänningar som vill ha total självständighet, och visst finns det säkert en del i "kärn-Finland" som grumsar över det åländska självstyret. Men det fungerar - och det blev inte krig!

Visst, Helsingfors hade inte varit så taskiga mot Åland som Belgrad mot Kosovo (eller Peking mot Tibet). Men vore en åländsk lösning verkligen så orimlig och omöjlig fördenskull? Efter vederbörliga förhandlingar under internationell medling - nu när Serbien blivit en europavänlig demokrati och allt. Så hade man dessutom skapat en god förebild för Abchasien och Sydossetien (+ Georgien/Ryssland). Nu har man istället skapat ett farligt prejudikat.

fredag 8 augusti 2008

OS-invigning med stank från Berlin 1936

Hemma från närdemokratins Åland ska jag i eftermiddag kl 14-16, under samma tid som OS-invigningen, delta i en Amnesty-manifestation mot centraldiktaturens Kina (inte mot kineserna).
Jag fattar egentligen inte vad vårt TV-tittande folk håller på med. Varför tycker så många att idrottsmän, politiker m.fl. borde ha bojkottat OS när de själva samvetslöst tittar och lyssnar på tävlingarna?

Låt idrottsmännen tävla och träna - det är bra för deras form. Heder också åt de idrottare som protesterat mot Kinas behandling av Tibet. Men låt oss nu inte slött konsumera det kinesiska propagandajippot under resten av augusti, låt oss medvetet avstå från att gynna OS-sponsorer (som gynnar den kinesiska diktaturen) och låt oss använda den frigjorda tiden till eget idrottande istället.

Härmed har jag ingenting sagt om beslutet att ge Kina OS. Många pekingbor och andra kineser har behandlats hänsynslöst under förberedelsearbetet, men det är inte fel att strålkastarljuset på ett särskilt sätt riktats mot Kina - och Tibet och Turkistan.

F.ö.: hur är det nu - har någon av det tiotal dissidenter Reinfeldt vädjade för under sitt kinabesök verkligen släppts fri? Och vad tänker Reinfeldt göra för att följa upp deras öde?

lördag 2 augusti 2008

Cykelsemester på Åland

Nu blir det troligen ett blogguppehåll på ca 1 vecka, eftersom familjen imorgon far på cykelsemester till Åland. Kommer tillbaka lagom till OS-invigningen som jag inte tänker titta på. Istället ska jag försöka närvara vid en Amnesty-manifestation mot Kinas regim (inte mot det kinesiska folket). Det luktar Berlin 1936 om hela evenemanget.

Hoppas ni och vi får en fin vecka trots de nordanvindar som svept ner över Norden. Det är ju trots allt augusti, så sommaren lär repa sej. Och under ålandsresan ska jag, förutom att njuta av skärgårdsluften, fundera en del kring varför man på Åland kan ha kommuner med bara några hundra invånare, medan vi i Sverige tycks tro att en kommun måste ha minst 10 000 invånare för att fungera.

Ha det gott!

(15,8/15,3)

fredag 1 augusti 2008

Augusti - ännu en kejserlig månad

A happy new month! Liksom Augustus (eg. Octavianus) en gång efterträdde Julius (Caesar) så kommer augusti efter juli. Och högsommarvärmen från juli blir visst kvar även denna Per-dag - imorgon på Karin-dagen når nordanvindarnas kyla ända hit ner i södra Sverige. (Jodå, Bollnäs befinner sej i södra rikshalvan, kolla på vilken karta du vill).

Det ÄR utan tvekan synd om många barn med trassliga hemförhållanden, som nu under sommaren inte får det stöd som skolan trots allt är för många. Samtidigt innebär sommaren en massa gratisnöjen för s.k. fattiga familjer och nyckelbarn: utebad i varenda buske (jodå, även höljor och forsar i bäckar och åar kan vara riktigt skojiga) och den här årstiden en massa bär i varenda buske. ("Kolla! Det växer lösgodis!"). Plockade i förrgår hallon med barnen längs älven. Frossade gratiskörsbär igår på en hyreshusgård i Gävle. Mmmmm...

Allemansrätt och allmänningar är en utjämningspolitisk resurs, tillgänglig för alla som vill njuta kungligt eller rent av kejserligt av vad naturen har att erbjuda. Politiker: glöm inte att värna strandskyddet!

(16,2/17,4)

tisdag 29 juli 2008

Att slippa hatbrott är en mänsklig rättighet - att slippa kritik och obekväma åsikter är det inte

Så har Europride-festivalen dragit igång i Stockholm och verkar ha efterträtt Vattenfestivalen som sommarens stora händelse i 08-området. Den sympatiske indiske prinsen Manvendra Singh Gohil sätter i år lite extra färg på arrangemanget, som tyvärr i Sverige behöver betydligt mer polisbevakning än i Spanien där Europride gick av stapeln 2007 och där det, enligt RFSL:s vice ordförande Ulrika Westerlund (Aftonbladet 26/7 2008), inte behövdes polisbevakning och avspärrningar överhuvudtaget.

Det finns alltså tyvärr en livskraftig och livsfarlig homofobi som måste bekämpas, om än det idag i allmänhet rör sej om en "minoriteternas kamp" snarare om det slags hatbrott som i handling uttrycker ett majoritetssamhälles tysta eller uttalade avsky för en utstött minoritet.

Att slippa hatbrott, av vilket slag det vara månde, är en mänsklig rättighet. Att slippa kritik är det inte. Därför är det värt att vara observant när även allsköns promiskuösa människor under de entydigt homosexuellas paraply begär inte bara juridisk utan också moralisk acceptans för vilka frivilliga sexövningar som helst. Att vuxna människor ska få ha frivillig sex med varandra när och hur de vill (så länge det inte kommer i konflikt med smittskyddslagen) är en rimlig liberal princip. Men liberalismen kräver också att det är fritt fram att ha synpunkter på vilka utlevelser som är hälsosamma och rekommendabla.

Och här förekommer en del dubbla måttstockar. Man får ha synpunkter på att någon gifter sej med sin faster (hur lagligt det än är) eller med två på en gång (hur kärleksfull triangeln än är), och man får mena att två föräldrar är bättre än en vid t.ex. insemination eller adoption. Man får, liksom Charlotta Friberg och Hanne Kjöller på DN, rekommendera kvinnor att bli ihop med yngre män (i varje fall inte äldre). Men den som liksom jag har motsvarande synpunkter på enkönade par och menar att en förälder av vartdera könet är att föredra vid adoption (vid i övrigt lika meriter) och rekommenderar åtminstone den ungdom som kan välja (den som är bs alltså) att helst bli ihop med någon av motsatt kön, eller som bara vill bevara dagens äktenskapsbegrepp för att undvika krångelord som "heteroäktenskap", den människan riskerar att stigmatiseras socialt och göra sej omöjlig för ett flertal tjänster inom stat och kommun. Hur positiv man än var till partnerskapslagen, till rätten för enkönade par (och ensamstående) att prövas som adoptivföräldrar, eller hur medveten man än är om HBTQI-personers utsatta situation här hemma och (särskilt) i många andra länder.

Den kända invigningstalaren på Europride-festivalen (en av tre) Tiina Rosenberg avslutade sitt tal så här i fredags (cit. efter Aftonbladet 26/7 2008): "Vi måste försvara rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på. Som det är nu blir vi belönade av majoriteten när vi liknar dem. Vi får inte vika från vår sexradikalism och könsradikalism. Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse." Enligt den instämmande ledarkrönikören på Aftonbladet, Åsa Petersen, "vet jublet inga gränser" efter detta uttalande. Men hon definierar typiskt nog lika lite som Rosenberg om det är den juridiska rätten till sex utan kärlek som avses - där nog de flesta stämmer in - eller den moraliska.

Att man inte bör straffas för sex utan kärlek (fast kärlekslöst sex låter brutalt, eller hur?) är en sak för sej. Att samhälle, familj och skola bör avskaffa idealet om sex i en kärleksfull, trygg relation, det är en annan sak - som nog fler än kristdemokrater tvekar att skriva under på. "För oss är den knutna näven både ett kamptecken och ett sexuellt redskap", sa Tiina Rosenberg i sitt tal enligt Stefan Ingvarssons instämmande kulturartikel "Sexradikalismen är tillbaka" (AB 26/7 2008). Menar hon med "oss" att RFSL, regnbågsflaggan och därmed Stockholms Lokaltrafik står för fistfucking? Eller i varje fall för sex utan kärlek när andan faller på? (Alltså det som brukar kallas promiskuitet). Är det detta som menas med "den svenska synden som bryter gränser", då överutnyttjas verkligen de genuint homosexuellas behjärtansvärda sak av krafter som samhället knappast borde stödja (om än till nöds acceptera). Flaggar RFSL och SL för promiskuitet, ja då kan även en socialliberal stämma in med kristdemokraten Jan Stefansson, när han kallar SL:s beslut att flagga för Pride "ytterst olyckligt". Det betyder inte, som Åsa Petersen vill påskina, att vi anser hatbrott vara mindre olyckliga. Men "SL" står trots allt för "Stockholms Lokaltrafik", inte för "Sexuellt Likaberättigade" one-night-stands, partnerbyten m.m.

Som sagt: Att slippa hatbrott är en mänsklig rättighet. Att slippa kritik och obekväma åsikter är det inte. Och någon okomplicerad "världskänd symbol för mänskliga rättigheter" (Åsa Petersén AB 26/7 2008) är regnbågsflaggan alldeles tydligt inte. Varken i RFSL:s eller Livets ords version.

Både RFSL och Livets ord bekänner sej dock till de mänskliga rättigheterna, vad man än (inte) må tycka om deras förkunnelse i övrigt. RFSL och Livets ord borde därmed kunna samarbeta i asylfrågan. Vilket medialt genomslag det skulle bli!

(16,5)

Vi kan bojkotta OS själva

Idag när nedräkningen till OS i Peking börjar (10 dagar kvar) får vi ta del av Amnestys rapport om tillståndet i landet som refereras av Svenska Dagbladet. Innehållet är förfärande.

Jag skiter i OS den här gången. Jag tänker inte följa några OS-tävlingar vare sej via TV, radio eller internätet. Jag stänger av och bläddrar förbi. Om alla vanliga gräsrotsdemokrater gjorde som jag - och tidningar och media vägrade spela med i pekingregimens propagandajippo - så kunde våra fina idrottsmän få tävla och träna efter behag (det stör inte mej) utan att Kinas otäcka regim fick några PR-poäng att tala om. Tittarundersökningar skulle visa reklammän och annonsörer att tävlingen var kommersiellt ointressant.

Upp till bevis nu, alla som krävt att idrottsmän och/eller politiker skulle bojkotta OS-invigning och tävlingar! Bojkotta OS själva! Det är faktiskt ganska lätt gjort, även om man - som jag - är idrottsintresserad. (Det är ju några månader kvar till bandysäsongen).

söndag 27 juli 2008

Tänk att få bada

Underbart skönt att bara få ligga i spadet sådana här högsommardagar! Efter dagens friluftsgudstjänst i Segersta - där jag spelade på en hopfällbar orgel, kult! - med tf kyrkoherde Magnus Natander kunde familjen bada i stort ett på kyrkbacken i Hypperna eller Hyppene eller vad det nu heter, uppkallat efter systrarna Hyphoff som bodde på platsen för 200 år sedan och introducerade kaffet i Segersta socken. ("Det var goan vört det här" lyder det bonniga omdöme som bevarats i folkminnet genom sekler).

Men kaffe i all ära, idag var det svalare vätskor som gällde. Både för invärtes och utvärtes bruk.

torsdag 24 juli 2008

Anders Eklunds bror

Aftonbladets artikel om Anders Eklunds storebror Tord var fin, tycker jag. Både texten och bilden med de knäppta händerna över ratten uttrycker en sådan sorg. I intervjun uttrycker brodern både ett avståndstagande och en önskan om "god bättring".

Jag tänker också på den finländske fackföreningsmannen Karl H Wik, som lär ha kallat Adolf Hitler för "vår vilsegångne broder".

Detta är inte falsk sentimentalitet som utesluter stränga påföljder för allvarliga brott, utan det är en sann och kristlig humanism som ser människan också i den vidrigaste skurk. Om alla människor är syskon, som det ju brukar hävdas i högtidliga sammanhang, så är vi det även när lillebror blir barnamördare. [Eller folkmördare, anm. 080725]

Påven, Anders Eklund och Fader Brown

Det är märkligt att svenska medier har så svårt att hantera begreppen ursäkt och förlåtelse. Eller har verkligen påven bett om URSÄKT för prästers sexuella övergrepp mot minderåriga? I så fall är det verkligen en världssensation. Hur skulle det någonsin kunna URSÄKTAS? ("Ja men tänk på hur jobbigt celibatet kan vara." "Barnen var ju så söta och tilldragande." "I arbetet inför mässan kommer man så nära varandra.").

Det är absolut omöjligt att ursäkta sådant här. Det är svårt nog att förlåta. Frågan är om någon mer än Gud verkligen kan förlåta - ens efter bekännelse och ånger.

Man kan fundera över hur uppriktig änglamördaren Anders Eklunds bön om förlåtelse var i rättssalen häromdagen. Somliga tror att det var ett regisserat drag av advokaten Leif Silbersky. Men i vilket fall som helst bad Eklund inte om ursäkt, som det stått i en del referat. Han sa "Förlåt mej!" och brast i gråt.

Englas mamma säger att hon inte kan förlåta. Jag förstår henne. Jag tänker, trots att Eklunds dåd nog i mina ögon tar "priset", och trots att Eklund kanske ännu inte kommit till verklig insikt om vad han gjort, på C K Chestertons fader Brown-novell om markisen av Marne, som begått ett ohyggligt, förrädiskt (om än preskriberat) mord i spåren av en duell, och som efter många långa år fyllts med svåra samvetskval och sökt upprepad själavård, medan hans vänner trodde att han trakasserades av prästen Brown för något litet brott mot kyrkans stränga moralkodex. Till sist ber han fader Brown berätta den hemska sanningen för hans vänner.

- Är ni säker på detta? frågade Sir John till sist med tjock röst.

- Jag är säker på det, sa fader Brown. Och nu lämnar jag Maurice Mair, den förre markisen av Marne, till er kristna barmhärtighet. Ni har berättat något för mej idag om kristen barmhärtighet. Ni tycktes mej ge den nästan för stor plats, men hur lyckligt är det inte för arma syndare som denne man att ni felar så mycket på nådens sida och är redo att försonas med hela mänskligheten.

- Han borde bli lynchad, skrek Cockspur upphetsat. Han borde brännas levande som en neger i Staterna. Och om det finns någonting som evig eld, skulle han mycket väl...

- Jag skulle inte ta i honom med tång, sa Mallow.

- Det finns en gräns för mänsklig barmhärtighet, sa lady Outram darrande i hela kroppen.

- Ja, det finns det, sa Fader Brown torrt. Och detta är den verkliga skillnaden mellan mänsklig och kristen barmhärtighet. Ni får förlåta mej att jag inte blev helt krossad av er anklagelse för obarmhärtighet idag, eller av de lektioner ni gav mej om nåd för varje syndare. För det tycks mej som om ni bara förlåter synder som ni inte anser verkligt syndiga. Ni förlåter brottslingar bara när de begått vad ni inte anser som brott utan snarare som konventioner. Så ni tolererar en konventionell duell, precis som ni tolererar en konventionell skilsmässa. Ni förlåter för att det inte finns något att förlåta.

- Men stopp där, skrek Mallow, ni väntar väl inte att vi ska kunna förlåta något så ohyggligt som detta?

- Nej, sa prästen, men vi måste kunna förlåta det.

Han ställde sej plötsligt upp och såg omkring på dem.

- Vi måste röra sådana människor, inte med en tång men med en välsignelse, sa han. Vi måste säga det ord som kan rädda dem från helvetet. Vi ensamma är kvar för att rädda dem från förtvivlan när er mänskliga barmhärtighet överger dem. Fortsätt vandra er rosenstig, förlåt alla era favoritsynder och var generösa mot alla brott på modet, och lämna oss nattens vampyrer i mörkret för att trösta dem som verkligen behöver tröst, som gjort saker som verkligen är oförsvarliga, saker som varken världen eller de själva kan försvara och ingen utom en präst kommer att förlåta. Lämna oss med de människor som begått de onda och verkliga brotten, usla som S:t Petrus när tuppen gol och gryningen ändå kom.

(G K Chesterton: The chief mourner of Marne, ur "The secret of Father Brown". Övers. AH).

Boven bakom tomtemasken

Varför tror folk att skurkar alltid är otrevliga? Att den nyss infångade bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic (psykolog och författare) gjort karriär som den sympatiske alternativmedicinaren Dragan Dabic med stort vitt helskägg är väl inte särskilt chockerande? (Utom för den som konsulterat honom och bjudit in honom till TV-soffor, förstås). Man får ju inte vara dum om man ska hålla sej gömd i 13 år. Och man vore ju dum (=puckad) om man visade hur dum (=elak) man är.

Sen kan man förstås undra om den serbiska säkerhetstjänsten verkligen gjort särskilt mycket för att avslöja honom. Troligen inte. Förrän nu.

Intressant att ta del av dr Dabics hemsida. Hoppas den får vara kvar på nätet - den är ju riktigt skojig. (Om man inte har anhöriga från Srebrenica, förstås). [Skojig fortfarande när den avslöjats som ett fejk, anm. 29/7].

(15.0)

onsdag 23 juli 2008

Utlovad värme dröjer

Den där femdygnsprognosen i förrgår var kanske lite optimistisk. Igår blåste tidvis riktigt nordliga vindar och det blev aldrig riktigt varmt, i varje fall inte varmare än i förrgår. Men idag ser det ut att bli varmare, och ska vi tro dagens prognos blir det uppåt 30 grader lördag-söndag.

Människan spår, men Gud rår. Fast väderprognoser har faktiskt oftast en hygglig träffsäkerhet. Länge leve SMHI!

För undergiven för att få bli fransk medborgare

Läste att en kvinna nekats franskt medborgarskap p.g.a. att hon av religiösa skäl underkastar sej sin man och går omkring i burka.

Jaha. Om en man som förtrycker och misshandlar sin fru nekas medborgarskap skulle jag förstå det. Men, säga vad man vill om underkastelse, sedan när blev det förbjudet att låta sej ledas och styras av en annan? Tänker Frankrike neka alla masochister medborgarskap? Eller alla som av politiska skäl vill underkasta sej en Stor Ledare? Eller för den delen alla som accepterar att underkasta sej majoritetens beslut, också när den driver fram så här besynnerliga medborgarskapskriterier.

Kvarsittning för bönevägran

Tänk er två muslimska barn som får kvarsittning i skolan - eller något annat straff - för att de vägrat be till Jesus. Under vissa tider i historien vore det tyvärr inte alls en otrolig scen, men idag skulle det, med rätta, väcka stark upprördhet. Idag när t.o.m. skolavslutningar i kyrkan verkar undvikas av hänsyn till människor från andra kulturer och religioner.

Men när två engelska barn i nådens år 2008 får kvarsittning för att de vägrat be till Allah, måste vi väl också reagerà kraftfullt? Tydligen har barnens lärare givit uttryck för samma inställning som låter olika religioner (även asatron) turas om att ha morgonandakter i Sveriges radio 5.50: eftersom ingen av religionerna har sanningen kan det väl kvitta vem som talar eller vem man ber till. Och den som protesterar ger uttryck för bristande tolerans och är ingen god medborgare/skolelev.

Detta är absurt! Vi avskaffade väl inte morgonbön och bordsbön i den allmänna skolan för att barnen skulle tvingas till andra religiösa övningar? Och vi införde väl inte religionsfrihet för att religionerna skulle börja betraktas som ointressanta eller utbytbara? Någon respekt får man väl ha för både kristna och muslimer, och för den delen ateister, som inte vill be på låtsas.

tisdag 22 juli 2008

Sent ska syndaren vakna

Nyss var det mest folkpartister som verkade vilja riva upp FRA-lagen (däribland tre tidigare folkpartiledare). Nu har det bildats ett helt Borgerligt nätverk mot FRA-lagen med folk från hela alliansen. Femton riksdagsledamöter tänker riva upp riksdagsbeslutet så att lagen aldrig träder i kraft. Och det har de ju faktiskt makt att göra (det hade räckt med fem).

Bra, tycker jag. Vi får väl då också vara beredda på att det kan inträffa ett terroristattentat i exempelvis Stockholm som - möjligen - hade kunnat förhindras med hjälp av FRA-lagen. (Kanske). Men om ändamålet inte helgar alla medel får vi acceptera det - precis som vi accepterar att det sker brott som (kanske) hade kunnat avslöjas med hjälp av tortyr. (OBS - utan alla jämförelser i övrigt!). Och själva brotten är och förblir de fula fiskarnas ansvar, hur stora hål det än må finnas i signalspaningsnätet. Utfiskning är ingen lösning på fula fisk-problemet.

Sent ska övervakningssyndaren/fiskaren vakna. Men det är bra att han vaknar.

(15,3).

måndag 21 juli 2008

Ingen dum femdygnsprognos - inte dum alls!

Det är svårt att spå väder när det som de senaste veckorna handlar om "växlande molnighet med enstaka skurar". Ömsom sol, ömsom vatten. Men man får vara tacksam om man får en liten förvarning om riktigt stora oväder - stormar och skyfall t.ex. Häromveckan föll ju pingisbollsstora hagel bara ett par mil väster om stan - med skadade bilplåtar och -rutor som följd, ja, även husfönster krossades!

Dagens femdygnsprognos verkar dock mer lovande än på länge - i varje fall för dem som älskar sol och bad! Från dagens temperatur på drygt 20 grader ska värmen tydligen stiga med ett par grader om dagen framöver - så att vi tangerar 30-gradersstrecket mot slutet av veckan.

Det blir nog ännu en tur till Frostkilen, skulle jag tro. Jag vikarierar visserligen som kantor i Hanebo/Segersta församling den här veckan och nästa - men förrättningarna står inte som spön i backen så det ska nog bli tid över för sol och bad!

Måste förresten lämna in cykeln på reparation idag så att bakhjulet får fullt antal ekrar och inte skevar så förfärligt...